lonely soul

My blogs

Gender	Female
Location	Stockholm, Sweden
Introduction	Jag är 34 år och lider av BPD (borderline personlighetsstörning), depression samt ångest sedan många år tillbaka. Det som utlöst och närt mina psykiska problem är, som hos många andra, en trasslig barndom och uppväxt. Vid 21 års ålder sökte jag mig till en psykiatrisk mottagning och har sen dess provat det mesta: samtal, medicin och ECT men inget har hjälpt nåt nämnvärt, istället märker jag att min psykiska ohälsa tar en större och större del av mitt liv. För 2 år sedan hade jag en familj som stöttade och hjälpte mig men till slut orkade inte min sambo längre och lämnade mig. Efter separationen blev jag ännu sämre och har haft en, så gott som, konstant depression. Jag stod plötsligt ensam, utan vänner och spenderade mina dagar ensam och ångestfylld, instängd i min lägenhet. Men det som plågar mig mest är att inte kunna ta hand om mina 3 barn, jag träffar dem knappt längre. Barnen är det enda som får mig att fortsätta kämpa, att vilja ta mig ur det här. Min dröm är att jag åter ska kunna bli en del av deras liv, att jag kan kalla mig mamma igen. Än så länge har jag inte kommit så långt men jag hoppas...... vad finns det annars för mening?