Igår såg jag ett par på en bänk som var så kära, så otroligt kära. Det satt och bara klappade på varandra försiktigt försiktigt, som att de var gjorda av glas.
Då tänkte jag på den här låten. Den har en så vacker text, känslan av att kämpa för att inte somna få då får man inte se den andre längre.

I can't believe this is happening to me.I raised my hand as if to show you that I was yoursThat I was so yours for the takingI'm so yours for the takingThats when I felt the wind pick upI grabbed the rail while choking upThese words to say and then you kissed me..
I knew it from the startMy arms are open wideAnd your head is on my stomachAnd we're trying so hard not to fall asleep
18th floor balcony - Blue October[Image]