1 – 3 av 3
Blogger Klinkmann sa...

"... tyckte mig ha funnit platsen/ordet/känslan som sammanfattade en längtan vars kärna var både erotisk och existentiell?"
Tror det kan ligga mycket i en sådan lägesbeskrivning, i varje fall känner jag något liknande när jag relaterar min egen livsupplevelse till betydelsen av musik och identifikation. Som jag skriver i ett inlägg i den finlandssvenska klassantologin Obs! Klass har jag själv via studium av och tänkande kring musikformer som amerikansk ragtime, boogie woogie, stride, kubansk son, portugisisk fado, argentinsk tnago m m upplevt att min identitet berikats. Speciellt i just gränsen, marginalen, gränszonen mellan olika identifikatoriska kategorier kan jag, som något slags finlandssvensk, känna mig mest "fri" eller "hemma", hur man nu vill beskriva detta tillstånd.

16 november 2010 10:04

Anonym Hanne H sa...

Ja, naturligvis må du have den længsel det er, at have oplevet fadoen i sit rette miljø - optagelser, uanset hvor autentiske de er, kan aldrig måle sig med den levende kunst. Men vejen dertil bliver trang....Animo!

16 november 2010 20:25

Blogger Inre exil sa...

Hanne, att jag alls kom dit 1983 för första gången berodde på att jag hade en god vän född i Lissabon. Det räckte att sitta ner en enda natt på fadohus för att jag skulle vara förlorad. Det är jag djupt tacksam för idag. Som ren bonus har det gjort mig immun mot musikindustrins försök att skapa en plast-fado för modedrottningar.

16 november 2010 20:46

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.