1 – 6 av 6
Blogger Ulrika sa...

Thomas, jag blir ledsen av att läsa detta. Bibliotekarien som litteraturens värsta fiende? Nej vet du vad, om inte biblioteken fanns skulle oändligt många bli helt utan litteratur, alla de som inte får gratis recensionsexemplar eller har råd att köpa. Jag tänker på barn som förälskar sig i bibliotekarier som hittar de rätta böckerna åt dem, på gamla människor som säger att utan läsning skulle de inte orka leva. Jag kan förstå att en bibliofil har sagt det, för han bryr sig mer om bokens ålder och utseende, men en bibliotekarie bryr sig åtminstone i Finland om innehållet. Men jag förstår, trots allt, inte att just du ställer frågan, låt vara med ett "kanske"

11 januari 2011 13:32

Blogger Inre exil sa...

Ulrika, detta skrevs inte för att såra någon, utan för att påståendet framfördes inför en tv-serie. Jag skriver ju själv om hur väldigt viktigt mitt skolbibliotek var, och påpekar att det trots tidens nivellering och nedrustning av bibliotekens kvalitet finns enskilda bibliotekarier som kämpar emot. Jag kan ju bara utgå från den svenska situationen, jag vet att du och dina kollegor har en helt annan syn.

Jag skulle självklart aldrig påstå det som artikelförfattaren med ett citat påstår (och som han säger är en urgammal uppfattning).

Så förlåt mig, det var verkligen inte menat så som du läste det.

11 januari 2011 13:36

Blogger Ulrika sa...

Thomas, Du har ändrat texten sedan jag skrev kommentaren, och du har alldeles rätt i det sista du säger om utbildningen av bibliotekarier, och det gäller också för Finland!
Vi är nog inte alltför oense..

11 januari 2011 13:52

Blogger Inre exil sa...

Ja, jag ändrade texten för att ytterligare markera var jag står. Uttalanden som det DN citerade är ju oerhört provocerande och därför använde jag det! Hoppas att fler, bibliotekarier eller läsare, blandar sig i den diskussionen. Själv ser jag nu fram emot första avsnittet imorgon kväll.

11 januari 2011 13:54

Anonym annannan sa...

Handlar det inte också om en balans mellan att lyfta den lägsta nivån utan att sänka den högsta?

Det är kanske inte dåligt om biblioteket får ickeläsaren att läsa hyfsat välskrivna bestsellers, om än lättsmälta?

Men den som söker mera tuggmotstånd ska ju inte bara hitta bestsellers.

Min mamma var genuin och enorm bibliotekskund, hade kort i tre grannkommuner (den där hon arbetade, den där hon bodde och den där hon var född och besökte mormor), besökte något bibliotek varje vecka och ibland flera gånger - men tyckte inte att det var många av bibliotekarierna man egentligen kunde tala böcker med.

Fast nu var mamma rätt svartsynt och det var inte alldeles lätt att leva upp till hennes krav. Men jag förstår nog egentligen vad hon menade, och tror att det ligger i närheten av vad du också skriver om här.

11 januari 2011 17:45

Blogger Niklas sa...

Det är skönt att läsa Ulrikas kommentar ovan, liksom ditt klargörande. Jag, som många andra, har spenderat många timmar på bibliotek och därmed också pratat en hel del med bibliotekarier. Min bild, om än synnerligen begränsad, är dock den att även om många fortfarande trivs med sitt yrke och den insats de gör för läsningen i Sverige, så har faktiskt några stycken också påtalat hur "deras" bibliotek blivit alltmer inriktat på populärlitteratur, video/DVD-utlåning och mindre på långa samtal med bokstofiler som får allt svårare att hitta mindre populär litteratur.

Jag kan dock säga att jag tyckt mig se fler individer ur olika samhällsgrupper ta sig till biblioteken, inte minst invandrare, men kanske har jag fel. Men om så är fallet kan man ändå säga att biblioteken lockar nya grupper. Man kan ju hoppas det i så fall!

11 januari 2011 19:57

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.