[Image]
Foto: Astrid Nydahl
"Icke-berättande prosa är det andra slags
skrivande jag håller på med. Det hjälper mig att tänka, och att komma underfund
med vad jag tänker; det befriar mig från saker som tryckt mig, ibland får det
poesins fågel att lyfta från sitt gömställe och ibland uppnår prosan ett mått
av poesi på egen hand."
Les Murray skriver i A Working Forest från 1971 om sin
prosa. Känd som han är för sin poesi vill han där berätta om de prosatexter som
ofta är beställningsarbeten. Det väsentliga i hans argumentation är att prosan
inte är väsensskild från poesin, vilket Jonas Ellerström påpekar i förordet
till den svenska prosavolymen Nonchalans, sjabb och dödliga fräknar (ur vilken
jag också hämtat det inledande citatet).
Poeters prosa är ofta den vackraste och klaraste. Vem
njuter inte Joseph Brodskys prosa? Eller den som Czesław Miłosz skrev?
Lustigt nog är årets Nobelpristagare inne på liknande tankegångar i sina jämförelser mellan poesi, prosa och musik:
"Jag har
alltid tyckt att skrivandet närmar sig musiken men att det inte är lika rent,
och jag har alltid avundats musiker för att deras konst i mina ögon överglänser
romankonsten; jag har avundats poeter också för att de står närmare musiken än
vad romanförfattaren gör. Jag började skriva dikter som barn och det är nog
därför jag kan förstå frasen som jag läste någonstans: 'Av dåliga poeter
kan det bli goda prosaister.' På tal om musik gäller det ofta för en
romanförfattare att föra in alla människor, landskap och gator som han har
kunnat observera i ett partitur där samma melodifragment återkommer från den
ena boken till den andra, men detta partitur tycks honom musikaliskt
ofullgånget. Han sörjer över att inte vara någon renodlad musiker och inte ha
komponerat Chopins nocturner."
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret