[Image]
"Jag har kränkt världens
fåfänga, därför måste den ha ihjäl mig." (Céline till Albert Paraz den 4
mars 1951)
Med dessa ord inleder Carl-Göran Ekerwald sin
bok om Céline. Liv och
tänkesätt (2003).
Ekerwald skrev en omfattande svit böcker med
biografiska porträtt, dessförinnan handlade de om Nietzsche, Goethe,
Shakespeare och Voltaire. I sviten med det gemensamma namnet Liv och tänkesätt tar han i Célineboken itu med samma typ av
frågor som med de andra; hur det privata livet utvecklar en karaktär, hur tiden
och det omgivande samhället formar karaktären till en mänsklig ståndpunkt vid
sidan av de gängse. Med Céline tittar han inte bara på läkarbanan, giftermålet
och skilsmässan för att se det privatas grund. Ekerwald är särskilt noga med
att visa hur krigen i Célines fall blir ramen inom vilken det mesta utvecklas:
litterärt, konstnärligt, politiskt.
"Kommunismen är förförisk, säger Céline, för den
demaskerar människan. Vi är martyrer för ett avskyvärt system. Vi är nämligen
exploaterade. 'Den starke exploaterar den svage', det är kommunismens
alibi." (Ekerwald)
[Image]
Och så citerar han Céline som i
raserihumor skriver:
"Bryt dina bojor, Pöbel! Res dig Dummerjöns! Det
här kan ju inte vara för evigt! Visa dig! Du ser ju bra ut! Man kommer att
beundra dig! Granska dig från topp till tå! Man skall upptäcka din poesi, man
skall äntligen i lugn och ro älska dig för din egen skull! För fan! Så mycket
bättre!"
[Image]
Ekerwald säger att man lätt kan
uppfatta texten som ett hån mot revolutionären, men när man läst hela inser man
att den rättfärdigar revolten mot borgarklassen efter alla år av förtryck.
Men i stora drag håller Céline hela politiken
för att vara rutten, inklusive kommunismen. Men ämnet är tabu, säger Ekerwald,
"sanningen är att människan bara har en enda tyrann - sig själv."
På samma skoningslösa sätt betar Ekerwald av
Célines ammunition, oavsett om den riktar sig mot katoliker, judar,
kommunister, kapitalister eller andra. Kategorierna var förmodligen av
underordnad betydelse, Céline slogs mot allt och alla som kunde förbindas med
en ståndpunkt, en tro eller en politisk övertygelse. Den punkt på vilken han
dömdes så hårt efter andra världskriget var just antisemitismen, den politiskt
formulerade judehatet och hans samarbete med de tyska ockupanterna. Hans flykt
till först Tyskland och sedan Danmark slutade i fängelsecellen. Men Céline
skyddade sig ändå bakom den mur som hette "mänskligheten". Han
citerade alla de tänkare som var eller varit råare än han själv. Ekerwald
skriver:
"Många tycker bäst om att läsa författare som
drar en glömskans slöja över alla mänskliga tillkortakommanden. De bör undvika
att läsa Céline."
Efter kriget tog Céline avstånd från
antisemitismen och 1951 kunde han återvända till hemlandet.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret