1 – 7 av 7
Anonym JohannaV sa...

Vad gäller Iran tror jag inte alls på ett nära förestående anfall. Tvärtom, man vill bara göra en kraftfull markering: Iran ska förstå att Israel och USA menar allvar. Netanyau och co vill visa musklerna helt enkelt. Hade det varit tyst från Israel hade jag varit mer orolig. Tidigare aktioner (Syrien och Irak) var av överraskningkaraktär. De föregicks inte av sådana här politiska utspel. Jag tror inte man frångår den principen. Ett anfall i nuläget skulle bara vinna omvärldens sympatier för Iran och öka risken för lokala stridigheter (hezbollah/hamas/muslimska brödraskapet) enbart för att sätta tillbaka Irans kärnvapenprogram ett par år. För lite att vinna och för mkt att förlora med andra ord. Jag tror man avvaktar sanktionernas verkan ett tag till. Jag önskar bara att Europa ska visa lite tänder också men det är nog att hoppas för mkt. Iranska kärnvapenbestyckade robotar är ett hot mot Europa med.

9 oktober 2012 16:20

Blogger Inre exil sa...

Varje gång jag skriver i detta ämne - det sker alltmer sällan - hoppas jag förstås att jag har fel. Den här gången med. Däremot är jag inte övertygad om att tystnad är det samma som krigsförberedelser och högljudd propaganda är motsatsen. Vi får se. Det är i själva verket bara vi som inte lever i regionen som har råd att vänta och se.

9 oktober 2012 16:54

Anonym Karl Malghult sa...

Immanuel Wallerstein menade i sin kolumn i våras att både det amerikanska och israeliska ledarskiktet vet om att de inte har någon chans att i grunden kunna slå Iran, men att man i båda länderna har ett resentiment av machomentalitet militärismen skapat vilket leder till att man på båda håll måste visa sig tuffa mot Iran:

http://www2.binghamton.edu/fbc/commentaries/archive-2012/325en.htm

Det iranska prästerskapet har egentligen alla anledningar att tacka amerikanerna. Först för att de förstörde deras stora fiende (Saddam Hussein och Baathpartiet) vilket förde till att iranierna därmed kunde få inflytande i Irak och bland Iraks shitiska majoritet, dels genom att hoten från USA och Israel får det iranska folket till att backa upp styret mer eller aktivt och passivt. Det var inte så många år sedan som strejker och demonstrationer satte viss press på iranska regimen.

9 oktober 2012 18:12

Blogger Inre exil sa...

Tack Karl för din mycket intressanta kommentar, jag tror du har alldeles rätt i det du skriver om effekten för Iran av Irakkriget. Tala om kontraproduktivt krig!

9 oktober 2012 18:43

Anonym Cecilia sa...

Precis som du skriver - det går inte "att lita" på någon... Just detta är nog mycket förvillande idag. Vi är uppväxta i värld där man lärt sig att det är enkelt; man har kunnat välja sida, och sen inte behövs "bekymra" sig mer.
Som alltid, så ligger den generella verklighetsuppfattningen steget efter nuet. Men jag tror att just den fördröjningen är viktig. Eller har varit, i alla fall - för vem vet hur det är i morgon?
Om nu den lite samhällsbevarande trögheten är på väg att sättas ur funktion igen, för än vilken gång i raden... - så är väl det allra viktigaste att kunna se bortom bara nuets tolkningar?

9 oktober 2012 20:23

Blogger Inre exil sa...

Cecilia, för mig finns sedan många år en grundregel. Den är enkel att formulera: misstro alltid makten.
Utifrån den får man sedan försöka navigera och se varifrån den större ondskan och det större problemet kommer. Och i nästa steg försöka göra konkreta ställningstaganden. De försöken gör jag mest dagligen i bloggen.

9 oktober 2012 22:18

Anonym Cecilia sa...

Thomas - och det ypperligt!
Det är en fröjd att läsa din blogg.

10 oktober 2012 19:21

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.