1 – 1 av 1
Blogger Cello Jr sa...

Ack, ja, vi är historiens fångar. Intrasslade i dess garn. Hegels tes och antites samt syntes.

Låt oss således ej glömma vänsterns skuld till nazism och fascism. Italiens historia är belysande.

Utan stöd från liberalerna (!) hade fascismen aldrig segrat. Liberalerna föredrog fascism framför bolsjevism.

Den nu avlidne folkpartisten Andres Küng - flykting från sovjetiska Baltikum - skrev en bok med titeln "Att så socialism och skörda fascism". Kanske han tänkte på Chile, jag vet inte.

Man kan likna gärna säga "att så fondsocialism och skörda nyliberalism", eller "att så multikulti och skörda extremnationalism".

I ett EU vars ledare är lika mycket quislingar som marionetterna i naziockuperade länder och i sovjetockuperade Östeuropa, så slänger till slut även den liberale demokraten all försiktighet överbord och väljer Marine Le Pen framför Hollande, Eller SD framför Sjuklövern.

Kunde Churchill ingå en ohelig allians med Stalin för att besegra Hitler, varför skulle inte en liberal demokrat kunna rösta på ett nationalistiskt parti oavsett dess rötter? Varje tid har sin utmaning.

Man kan förstås dra sig undan världen som en Montaigne, eller tro att man kan det, men verkligheten har en obehaglig tendens att tränga sig på. Det finns ingen neutral mark, som Bob Dylan och George Bush konstaterade, "If you're not for me you're against me."

I dagens kaos framstår Viktor Orban som en Charles Martel och Poitier ligger vid Ungerns gräns,

Så historien upprepar sig?

Låt oss bara anta att nazismen är på väg tillbaka, i så fall har den växt fram ur den mylla som de intellektuellt ohederliga och censurvänliga värdegrundsdemokraterna skapat. Detta i sin tur har en grund i en intellektuellt ohederlig antirasistisk diskurs, som tillåter, . . ja, uppmuntrar vad du kallat "vithetskomplex".

Kanske det är så beskaffat, att det är extremisterna till vänster och höger som ständigt störtar oss i olycka, därför att de är tillräckligt fanatiska och för att den ljumma majoriteten är för splittrad och lättlurad samt oengagerad.

Ett förhållande man aldrig kommer att kunna ändra på.

Teoretiskt hade det inte varit omöjligt. Vi hade ju Luciaöverenskommelsen när det nu var. 1992? En sista reflex av nationell självbevarelsedrift.

Samtidigt drev bankerna och regeringen samt ungraren George Soros vårt land mot ruinens brant. Att studera det salongsfähiga gangstervälde som drev tusentals friska
företag i konkurs är viktigt för att förstå omfattningen av rötan.

Är politisk verksamhet alls meningsfull? Givetvis. Oppositionen i en diktatur åstadkommer saker. Men befrielsen blir alltid en besvikelse.

Så reflexen att dra sig undan världen och odla sin trädgård är alltid närvarande - men när världen inte tillåter det? Vad återstår?

4 januari 2016 09:42

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.