Alain Finkielkrauts
La Seule Certitude diskuteras här. Eftersom svenska
översättningar av hans verk är i princip obefintliga, citerar jag en passage:
Enzo Traverso
remarks sadly that the Jews, who in the 19th century and the first half of the
20th, embodied the critical conscience of the West… have become the defenders
of the status quo. Antisemitism made them pariahs, but the memory of the Holocaust,
this secular religion of liberal democracies, has lifted them up as darlings.
And this pampered community never stops pointing out a residual
antisemitism—whereas, according to Traverso, the real plague of our times is
Islamophobia, and immigrants are the new Jews.
But this last
contention is ridiculous. As Finkielkraut says of those who compare
“Islamophobia” to anti-Jew sentiment in the 1930s: [In the Jewish
community of the 1930s:] Where was the equivalent of Al-quaida? Who was singing
“Fuck France”? Were novelists, caricaturists, and philosophers being sent death
threats? Were schoolchildren in the Republic contesting their coursework for
religious reasons? [Note: Muslim students in France, as F. and others report,
have made a habit in recent years of refusing to read classics such
as Madame Bovary because they are against their religion.] Those who
see the fear of the Other currently at work are themselves
insensately terrified of reality, and they only make such desperate comparisons
in order to flee it.
Vem
är då Enzo Traverso som säger att Förintelsen blivit de "liberala demokratiernas sekulära religion"? Han är en italiensk historiker som skrivit
mycket om Förintelsen och totalitarismen. Om han verkligen sagt dessa grova
saker om att minnet av Förintelsen skulle ha blivit en upphöjd ideologi närmast
att jämföra med en ny religion vet jag inte, men det är så det sägs i artikeln
jag fann (sådana uttalanden betraktar jag som en förolämpning mot offren och deras anhöriga).
Nå, poängen här är ju att Traverso säger att den värsta sjukan i vår
tid är "islamofobin" och att invandrarna är "de nya
judarna". Vi har hört den visan förut. Den bortser helt från vilken bakgrund begreppet har. Det gör inte visan mer relevant. Och
jag finner Finkielkrauts anmärkningar mot den vara mycket träffande. De som tror
att man kan dra en rak linje mellan 1930-talets judehat som ledde till Förintelsen, och den motvilja allt fler européer idag känner inför den
invandrade islamismen, är i allt väsentligt inne på ett icke-relevant sidospår.
"Rädslan för den Andre" är kanske, som Finkielkraut antyder, som
diagnos betraktad kanske ett uttryck för godhetens egen verklighetsfrämmande tänkande.
Jag har misstänkt det länge.
Uppdatering: Jag tror, vid omläsning, att det grova påståendet om "the memory of the Holocaust, this secular religion of liberal democracies" snarare är Ann Sterzingers egen tolkning av Traverso.
*
Man kan också ta tillfället i akt att bekanta sig med 18-åriga Lucia och andra kristna kvinnor som tagit till vapen mot Islamiska staten:
Än så länge har den nya styrkan deltagit i en strid tillsammans med den nybildade styrkan Syrian Democratic Forces, en koalition av kurdiska, arabiska och kristna krigare. De lyckades då återta staden Al-Hol i nordöstra Syrien.
- Jag stred för första gången i Al-Hol-området, säger 18-åriga Lucia som övergett sina studier för att ansluta sig till striderna. Hon och hennes syster har anslutit sig mot sin mors vilja.
- Jag slåss med en Kalashnikov. Jag är inte redo att bli prickskytt ännu, säger hon med ett krucifix hängande runt halsen.
[Image]
Bild från Göteborgs-Posten
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret