[Image]
Inte min ort eller stad, ändå hemmavid i det svenska. Foto: AN
Var
hör jag hemma? Jag grubblar inte på det till vardags. I "fina" kretsar
kan man dra åt snaran och säga: "Språket är mitt fosterland". Jag har
hört det många gånger och jag har ibland bara skrattar åt det. Men om
man funderar en stund så inser man att påståendet varken är snobberi
eller en abstraktion. Vad vore vi utan det egna språket? Kanske inte
fysiskt hemlösa, men i väldigt hög grad hemlösa som tänkande och
kännande varelser. Om jag reser långt söderut vet jag
utan närmare filosoferande var jag hör hemma. Jag vet med hela mitt
väsen hur jag saknar mitt språk, mina samtal, mina läsningar. På ett
café kan jag trivas aldrig så mycket, och jag kan njuta av att vara
anonym och av att inte förstå vad det står i tidningsrubrikerna. Men
hemlös är jag i ett eller annat avseende.
Om
jag däremot reser till Finland eller Danmark händer något annat. Det
är som om Norden famnade mig också i de språk som ligger nära eller är
möjliga att förstå även om de talas utanför mina egna nationella
gränser. I Västra Nyland njuter jag av den sjungande finlandssvenskan,
detta ålderdomliga och säregna språk som kan få min egen skånska att eka
fyrkantig inne i mig. I Danmark hör jag mina egna förfäders röster,
jag hör det jag aldrig hört, jag hör det som, också ohört, finns nedlagt i
mina gener som arv och tradition.
Hemmavid. Det är ett
ord jag tycker om. Och det spelar ingen roll var i Norden jag befinner
mig, för här förenas vi av de sekulära demokratiernas fria livsluft.
Frågan är om vi kan stå de totalitära, politiska och religiösa
rörelserna emot, och om vi kan värna de friheter våra förfäder arbetat
så hårt för att skapa. Jag tvivlar allt oftare på det, när jag ser hur
molnen mörknar och stadsbilden förändras, hur det byggda raseras och
det skapade bespottas, men låter ändå mina tankar forma fria ord så
länge det är möjligt. Den dag det är för sent finns det ingen anledning att beklaga sig, om man inte ens försökt hävda friheten.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret