Jag läser din blogg kontinuerligt men brukar inte kommentera ens när du har åsikter som avviker från mina. Att jag har dig och andra i min bloggroll betyder ju inte att ni alla är mina meningsfränder - jag tycker bara att det är intressant att följa vad ni skriver, du till exempel om litteratur.
Själv är jag som du vet socialdemokrat - men jag skriver alltid utifrån mina personliga värderingar, bestämmer själv ämnen och ståndpunkter. Kanske är det för att min blogg har många läsare som politiska antagonister - borgerliga, sverigedemokrater - ständigt känner sig manade att hacka på det jag skriver, ibland försöka smäda mig. Men jag är, för så vitt att jag inte har beslagits med fel, en ståndaktig typ. Svarar också, ibland bitskt.
Enn, din hållning är i många avseenden beundransvärd. Men du har ju levt ett långt liv i den politiska hetluften och är mer van att stå emot. Dessutom tror jag du har en större inre trygghet som gör att du klarar fenomen som dessa. Jag gör det inte. Tack för din kommentar!
6 maj 2015 18:20
[Image]
Vad är det som berör mig så illa med vissa
kommentatorer här i bloggen? Jag har funderat på det ett tag igen. Frågan är ju
inte ny. Den kommer upp då och då. Men nu tror jag att jag vet svaret.
En blogg är inget uttalat debattforum. Det finns
sådana på nätet – många! Bloggen är ju min personliga dagbok – med allt vad det
innebär. Jag släpper igenom de flesta kommentarer. Men när något skäller på det
jag skrivit eller uppträder arrogant mot en annan kommentator, då blir jag illa
berörd (jag har ju själv uppfört mig så en gång i tiden och känner vämjelse inför fenomenet). Och ibland leder det till att jag tar till storsläggan för att få bort
den människan.
Jag började läsa Ciorans Sammanfattning av
sönderfallet. Jag har läst den tidigare, men ville i samband med sängläge och
influensa läsa den i lugn och ro. Och på sidan ett hittar jag några förlösande
ord:
”Varje idé är i sig själv neutral, eller borde
åtminstone vara det; men människan skänker liv åt den och kastar in sina
eldslågor och sitt vansinne; oren, förvandlad till trosövertygelse, förs den in
i tiden, tar gestalten av händelseförlopp: övergången från logik till epilepsi
är fullbordad… Så föds ideologierna, doktrinerna och de blodiga narrspelen (min kursivering).”
Precis detta hade jag misslyckats att sätta ord på!
Den som uppträder som propagandist, ideolog, missionär, politiker i min blogg
får räkna med mothugg. Hela den digitala världen står till ert förfogande, oavsett om ni är
missionerande mormoner, socialmoderater, islamister, sverigedemokrater eller något femte. Bara inte här.
2 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärJag läser din blogg kontinuerligt men brukar inte kommentera ens när du har åsikter som avviker från mina. Att jag har dig och andra i min bloggroll betyder ju inte att ni alla är mina meningsfränder - jag tycker bara att det är intressant att följa vad ni skriver, du till exempel om litteratur.
Själv är jag som du vet socialdemokrat - men jag skriver alltid utifrån mina personliga värderingar, bestämmer själv ämnen och ståndpunkter. Kanske är det för att min blogg har många läsare som politiska antagonister - borgerliga, sverigedemokrater - ständigt känner sig manade att hacka på det jag skriver, ibland försöka smäda mig. Men jag är, för så vitt att jag inte har beslagits med fel, en ståndaktig typ. Svarar också, ibland bitskt.
Raderar gör jag ytterst sällan.
6 maj 2015 17:41
Enn, din hållning är i många avseenden beundransvärd. Men du har ju levt ett långt liv i den politiska hetluften och är mer van att stå emot. Dessutom tror jag du har en större inre trygghet som gör att du klarar fenomen som dessa. Jag gör det inte. Tack för din kommentar!
6 maj 2015 18:20