Om vi ser saken ur läkemedelskapitalisternas synvinkel så är det inte bra att folk är friska, det är inte bra att de dör - men det är bra om man kan trixa till livslång medicinering (även för åkommor som bättre hanteras på annat sätt).
Björn Nilsson
20 mars 2014 12:31
Anonym sa...
Själv vet jag bara att Michael Phelps mamma gjorde ett val för och med sin överenergiske pojke som diagnostiserats med ADHD. I med honom i bassängen och Eureka, plötsligt var den jobbige ungen i sitt rätta element, han älskade den enformiga, tuffa och krävande träningen. Kanhända naturen medvetet utrustar oss för alla möjliga utmaningar? I så fall handlar det om att bejaka i stället för att förneka och via mediciner söka strömlinjeforma. HUBERT
[Image]
Foto: Astrid Nydahl
Att fatta viktiga beslut kan ibland vara mycket
svårt, på gränsen till omöjligt. Jag har nu i ett par månaders tid stått
inför flera viktiga beslut. Har legat vaken i nattmörkret och vridit
och vänt på argumenten. Oroat mig så mycket att varje försök att läsa
omöjliggjorts - jo, läser gör jag varje dag, men förstår jag och kommer
jag ihåg det jag läst? Allt tycks bli aska och damm inför mina ögon.
Igår
- efter ytterligare en timme på kliniken - kom jag hem uppfylld av
känslan att det viktigaste beslutet skulle fattas. Det gjorde jag utan
att det kändes ett dugg bättre. Först när jag fick tala med en klok
människa som menade att jag mycket väl kunde ändra mig igen om några
månader föll stenen från mitt bröst.
***
När
jag fattat mitt eget beslut läser jag om den fullständigt vansinniga
förskrivningen av amfetamin till ADHD-barn. De lär vara nästan 75.000
idag. Vad skulle dessa barn har gjort utan den diagnosen? Vem uppfann
diagnosen och vilket kom först: diagnosen eller amfetaminet? Jag
ifrågasätter starkt detta lättsinne i medicinsvängen och undrar vilka
profitörerna är (nå, de går att hitta, förstås) och varför ett helt
medicinskt skrå av läkare och hjärnskrynklare finner detta vara rätt
väg.
"Läkemedelsverkets
nya rapport om adhd-läkemedel visar på en explosionsartad ökning av
förskrivningen av adhd-läkemedel. För sju år sedan handlade det om 15
000 personer som fick medicinerna, förra året var det 74 500. Och det
handlar till absolut största delen om narkotikaklassade,
amfetaminliknande läkemedel."
Så skriver AB. Fundera
bara på innebörden av siffrorna: femton kan ställas mot sjuttiofem även
i det enklaste samtal. Det beslut jag fattade har sin rimliga
förklaring. Från och med nu ska jag fjärma mig från den branschen. Jag
ångrar ingenting.
3 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärFin bild, som juveler på veckat tyg!
Om vi ser saken ur läkemedelskapitalisternas synvinkel så är det inte bra att folk är friska, det är inte bra att de dör - men det är bra om man kan trixa till livslång medicinering (även för åkommor som bättre hanteras på annat sätt).
Björn Nilsson
20 mars 2014 12:31
Själv vet jag bara att Michael Phelps mamma gjorde ett val för och med sin överenergiske pojke som diagnostiserats med ADHD.
I med honom i bassängen och Eureka, plötsligt var den jobbige ungen i sitt rätta element, han älskade den enformiga, tuffa och krävande träningen.
Kanhända naturen medvetet utrustar oss för alla möjliga utmaningar?
I så fall handlar det om att bejaka i stället för att förneka och via mediciner söka strömlinjeforma.
HUBERT
20 mars 2014 12:32
En af dem, der fandt på diagnosen, fornægter den nu
'ADHD doesn't exist': Neurologist claims condition is masking less serious problems and causing needless use of addictive drugs
http://www.dailymail.co.uk/health/article-2534632/ADHD-doesnt-exist-Neurologist-claims-condition-masking-problems-causing-needless-use-addictive-drugs.html#ixzz2wZGPybfO
21 mars 2014 05:22