[Image] Foto: Astrid Nydahl Helgen väntar runt hörnet. I natt låg jag och läste en större recension av ett nytt verk av Charles Moore om Thatchers liv och gärning. En fascinerande artikel om de år då hon påverkade både Storbritannien och världen mest. Det jag särskilt fäste mig vid var hennes (obefintliga) relation till Nordirland, hur IRA försökte mörda henne och hur hon vände hela problematiken ryggen. Trots rådgivare som ville hitta en lösning kom hon aldrig ens i närheten av det som krigsförbrytaren Tony Blair uppnådde med Good Friday Agreement. Boken vill jag under alla omständigheter läsa. Och det är TLS-redaktören Peter Stothard som recenserar den. Bland annat skriver han om Nordirland-frågan:
Thatcher knew less about Ireland than did her closest civil servant and was by instinct a sensitive and defensive Unionist. Never was that schism under greater threat than in the aftermath of the Brighton Bomb in 1984 when the IRA succeeded almost in bringing down a seaside hotel on the British government. Moore is himself a strong Unionist and nowhere in this account does the scholar trample harder on the columnist than when he notes “how little the policy on Northern Ireland actually changed” in the light of the blast that killed five of her party colleagues but was meant specifically for her. Men också de stora gruvstrejkernas tid tas upp och här bränner det verkligen till, vilket det också gör när Stothard berör de frågor av sexuell karaktär som slog ner som bomber i Tory-leden (jag tänker då fr.a. på människor som visade sig vara pedofiler, en problematik som först nu har avslöjats i hela sin vidd, vilket The Guardian just idag har en mycket intressant text om).

Nå, helg alltså. Idag blir det havet som vanligt. Och så blir det med all säkerhet en läsande helg, eftersom absolut ingenting finns på någon imaginär lista över måsten och plikter.


[Image] Foto: Astrid Nydahl