1 – 3 av 3
Anonym annannan sa...

Det här knyter an till tankar jag har haft många gånger.

Portugisen i gemen är inte våldsam på allmän plats utan specifik anledning. Behöver han pengar kan han mycket väl hytta med vapen för att tillägna sig dem. Men han slåss inte för sakens skull. Jo, bakom lyckta dörrar, barnaga och hustrumisshandel är inte okända företeelser här. Men på offentlig plats är detta ett mycket ovåldsamt samhälle, sannolikt ett av de mest fridsamma i Europa. Det är nog inte alldeles för ingenting som man faktiskt gjorde en nästan fullständigt oblodig revolution 1974.

Det är om uttrycket tillåts en våldsam konrtrast mot den spända hotfulla aggressivitet som så snabbt uppstår på svenska breddgrader när det blir fredagskväll.

Jag kan inte sätta fingret på det. En slutenhet, uteslutande, är det samma andas barn som knuffar sig fram och aldrig ber om ursäkt, som gärna ska in i tågvagnen innan de som är inne i den hunnit ut?

Någon Ystads Allehanda jag läste förra veckan rapporterade om två unga män som blivit fällda för att ha slagit en tredje, betydligt äldre med en kofot. De hade tagit några öl och så sa den ene enligt uppgift från den andre att han kände för att slå någon.

Varifrån denna våldsamhet?

Den finns ju också uppenbarligen i Storbritannien, denna våldsamhet, som ett mål i sig själv. Där heter den fotbolloshuliganism.

I de situationer man har anledning att vara verkligt rädd finns det väl ofta andra problem med i bilden - droger, kriminalitet. Den kan ju vara oerhört närvarande även i samhällen som annars befolkas av öppna människor.

Men om man tänker sig en skala för underliggande våldstendenser i samhällen, hur nu det skulle kunna mätas objektivt, så tänker jag mig Portugal lågt på den skalan och Sverige och Storbritannien högt. Vad det beror på förstår jag inte, men jag konstaterar det.

2 december 2010 09:32

Blogger Inre exil sa...

Tack för din intressanta kommentar. Jag tror du har alldeles rätt, men kan inte heller jag förstå varför det är så här.

2 december 2010 10:10

Anonym Gustaf Redemo sa...

En fredag kväll i en svensk småstad är enligt min uppfattning. Jag minns hur jag fick passa mig för värstingarna i lilla Uddevalla under min tid där på gymnasiet när man var på GG. Senare ute i världen i Johannesburg, Mexico City och andra städer med dåligt rykte, har jag sällan ens behövt känna mig nervös.

Kanske, som efterreflektion, berodde det på att man visste vilka värstingarna var och om man hade otur råkade hamna i deras blickvinkel.

2 december 2010 13:24

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.