[Image]Två söndagar i rad är minst en för mycket. Det hade varit bättre med en helt vanlig måndag, för då hade jag haft TLS och Guardian med posten. Grått är det, och grått hade varit att föredra. Petra Rhodin skriver intressant och tankeväckande om min nya bok i sin blogg Ord och jord .
I brist på postutdelning idag får jag istället för TLS fortsätta läsa Yang Mus dikter i det vackra urval som Göran Malmqvist gjort: Den gröne riddaren (Tranan). Den boken återkommer jag till, förstås, men visar ett litet smakprov, med dikten Mitt första liv:
Hur kommer det sig att jag känner tidvattnet i mitt blod och den mest ödesdigra perioden i mitt tidigare liv helt uttryckslöst, och lätt, slå på mitt hjärta när det slutat banka grundstött på en månbelyst strand
Det måste vara den ensamma själen jag känner så väl, blek nästan genomskinlig och alltid punktlig, som just nu närmar sig på stranden där jag står
Så var det bestämt i mitt förra liv, när vi vandrade längs denna dristiga, viljestarka och oändliga bananpalmskog Hur kunde jag då säga att det kvittade om den föreställningen godtogs eller inte - en förkänsla av den annalkande höstens kyla
Det måste vara det svarta paraplyet som droppar vatten på min jacka hon står där trofast, ryggen vänd mot den strålande morgonrodnaden, lyfter handen och torkar sig i ögonvrån för att hindra tårarna att falla i mitt hjärta som har slutat banka
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret