1 – 1 av 1
Blogger annannan sa...

"Hur i hela friden har dessa sjaskiga, urblekta, gråtrista, fattiga, isolerade, stillastående men järnhårda diktaturer någonsin kunnat attrahera unga västeuropéer?"

På den frågan har du väl själv bättre svar än jag, som tillhör en generation som växte upp med samma diktaturers fall.

För att se det sjaskiga måste man ju ha varit där. I salongerna i Oxford och källarna i Malmö antar jag att idealen kunde putsas skinande utan risk att verkligheten någonsin speglades däri.

Förra året hade Guardian en artikel om Sovjets glansperiod på 1950-talet, när USA faktiskt såg landet som en konkurrent, när sovjetisk industri och teknikutveckling låg i täten. Det varade bara några år, förstås, men det fanns en sådan period.

Fast Natt klockan 12 på dagen kom 1940 och En dag i Ivan Denisovitjs liv 1963, så nog kan man undra.

Människans förmåga till selektivt seende är väl både hennes välsignelse och hennes förbannelse.

12 oktober 2011 11:25

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.