[Image]
Adonis: Våld och islam.
Samtal med Houria Abdelouahed (Volante, översättning av Pär Svensson)
”Det finns inget måttfullt
islam å ena sidan och ett extremistiskt islam å den andra, inget sant islam i
motsats till ett falskt. Det finns ett islam.”
(ur boken)
Den syriskfödde poeten Adonis
(Ali Ahmad Said Asbar) är först och
främst just poet, en sekulär sådan, i fransk exil sedan länge. I dessa
egenskaper har han en frisk och frejdig blick på den religion som härskar i
hans forna hemland Syrien, mitt i den muslimska arabvärlden. Redan när ”den arabisk våren”
började höjde han ett varningens finger och sa att det inte handlade om en
revolution, eftersom en sådan måste ledas av sekulära krafter. Hur rätt han
hade har vi sett ganska länge nu. Den syriska katastrofen är det mest
skrämmande exemplet.
Men lika viktig för bedömningen av islam är förstås de etniska enklaverna i västvärlden där islams religiösa profeter och dess militanta våldsmän i uppenbar allians bidrar till både islamiseringens sociala och politiska inflytande (könsapartheid, kostregler, klädkoder) och de fasansfulla terrordåden, vilka ökat radikalt i omfattning.
[Image]
Houria Abdelouahed
I den samtalsbok Adonis utgivit tillsammans med psykoanalytikern
Houria Abdelouahed, Våld och islam, närmar han sig islam och Koranen på ett sätt som
visar att hela den femtonhundra år gamla religionen och dess heliga bok har
präglats av våld och förtryck. De talar om politisk islam som ett katastrofalt
projekt, ur en rad olika aspekter hindrar den all positiv utveckling, därtill
blir den en starkt repressiv makt mot framför allt kvinnor och icke-muslimer,
eftersom den gör anspråk på sanningen och aldrig får ifrågasättas. Adonis menar att Koranen har förvandlat de muslimska männen till slavdrivare, och att de betraktar kvinnorna som ägodelar, aldrig som mänskliga individer i egen rätt.
Adonis säger om muslimen kontra icke-muslimen:
”Den andre ska
avlägsnas just i hans egenskap av den andre. Så rättfärdigas det våld som
utmärker jihad.”
På ett annat ställe konkretiserar han:
”Våldet dödar inte bara
det självständiga tänkandet utan gör dessutom den muslimska människan mindre
mänsklig. Hon tvingas tro utan att ställa frågor om profeten, vare sig på det
religiösa, intellektuella eller sociala planet. Våldet blir i den meningen
heligt.”
De två diskuterar också ingående alla de våldspräglade texter som
finns i Koranen. I den meningen har inbördeskriget funnits i den arabiska
världen lika länge som islam själv, alltså i femtonhundra år. Koranen och
därmed islam
”förmedlar (inte) ett budskap om befrielse utan om underkastelse och
evigt krig i syfte att islamisera hela mänskligheten.”
[Image]
Adonis
Om man inte själv sitter fast
i den mytbildning som byggts upp av västerländska medier om islam som ”fredens och
kärlekens religion” bör man med öppet sinne läsa Adonis. Hans ord är dynamit i
en tid präglad av islamistiskt våld och ängslig politisk korrekthet. Om man fruktar IS och dess förgreningar i
Europa får man av Adonis både nycklar till en förståelse av vad fenomenet
innebär och en djupare kunskap förmedlad av en sekulär poet. Adonis är en fri
ande. Bara sådana förmår och vågar säga som det är. Just därför är det logiskt att konventionella kulturkritiker i Sverige nästan samstämmigt fördömer hans bok.
1 kommentar
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärDet blir inget Nobelpris till Adonis alltså.
6 oktober 2016 20:07