Fint att du med din vidare läsekrets tar upp detta.Jag hoppas dina läsare letar sig till Bodils blogg och länkarna till namninsamlingarna.
5 november 2014 18:11
[Image]
Foto: A. Nydahl
Egentligen hade jag inte tänkt säga ett ord om den nya regeringen eftersom jag betraktar den politiska klassen som en samling skojare, oavsett vilken färg eller beteckning den sätter på sig själv. Men sedan först Bodil i Zagreb skrivit i en del av saken, den som berör beslutet att stänga väsentliga delar av svensk kulturspridning utomlands, Bengt O. i Wien i e-post skrivit och påtalat den för mig och jag idag läste vad "kulturministern" skrivit i DN får jag väl ändå säga något.
Bodil skrev:
"Det pågår två namninsamlingar för att rädda svenskundervisningen och
undervisningen om svensk kultur och svenskt samhälle i världen.
Regeringen har som många vet beslutat att avveckla stödet till
svenskstudier runt om i världen, men det finns inget som pekar på att
man har insett konsekvenserna av denna i förhållande till det som går
förlorat genom denna i pengar mycket begränsade besparing. Det som
kostade stora pengar (och som skapats av och med hög kompentens, sann
entusiasm och träget arbetet genom årtionden) var att bygga upp dessa
institutioner. Driftskostnaderna är däremot förhållandevis små och det
som skulle sparas vid en indragning är alltså bara dessa
driftskostnader. Ja, och tas stödet till verksamheten bort, så kommer
själva strukturerna snart att vittra undan eller så köps allt av någon
kommersiell inrättning och risken finns att kunskapsspridningen om
svenska språket och kulturen kommer att vara underordnad reklamen för en
produkt."
Vill man skriva på protestlistor finns det sådana hos Bodil. Det finns många andra som sagt ifrån i saken, till exempel Minerva som skriver:
"När regeringen nu så tvärsäkert kan anse att instituten, med sin
mångåriga arkeologiska spjutspetsforskning som bedrivits och bedrivs där
(aktuellt nu är till exempel Pompeji-utställningen på Millesgården),
med de internationella kontakter och den representation som erbjuds där,
med de högkvalitativa kurser för studenter och lärare som ges där, med
de tvärvetenskapliga möten som sker där, är onödiga – betraktar då inte
också övriga eliten samt kreti och pleti det som en icke-fråga?
Glädjande nog inte."
Vi har att göra med två ministrar nu, en "kultur"-minister och en "utbildnings"-minister. Så det man kan kalla "saken" sträcker sig över mycket mer än enskilda beslut eller uttalanden. Det handlar om en maktkrets som inte förstår vad ett "kulturliv" är för något, därför att den sitter fast i uppfattningen att "kultur" är avgiftsfria museer och ständiga lekprogram i Public Service-tv.
I DN skriver Björn Wiman om den senares beslut:
"Budgetförslaget om de svenska kulturinstituten vid Medelhavet var och är
på alla sätt ett formidabelt haveri, och även turerna kring
nedläggningen av svenskundervisningen utomlands och den språkvårdande
Terminologicentralen tyder på en grundläggande oförståelse för
humanioras avgörande betydelse i samhällets kretslopp."
Och om "kultur"-ministern skriver han, med anledning av hennes uppenbara skrivbordsprodukt, säkert författad av "rådgivare" - ett högtidstal för de lättlurade och trogna anhängarna - som publicerades i DN idag:
"Hennes första fyra veckor som kultur- och demokratiminister har färgats
av kritik, inte minst efter skrala prestationer i de få intervjuer hon
gjort. Det är förvånande att en så till synes receptiv och medialt
erfaren person som Alice Bah Kuhnke inte inser att DN-artikelns
ansamling av floskulösa utfästelser, stundtals balanserande på
pekoralets brant, ytterligare kommer att få marken att gunga under
hennes fötter. Det mest häpnadsväckande är påståendet att kulturen ska
befrämja ett ekologiskt hållbart samhälle – ett förslag som nog har
större satirisk än politisk potential men som ytterligare befäster den
instrumentella kultursyn som ministern tidigare har givit uttryck för i
uttalanden om kulturen som ett ”verktyg” för demokratin."
Vad säger man? Jag läste artikeln i förmiddags innan jag skulle ta itu med angelägnare saker och tänkte då: ännu en pusselbit i det som bara kan betraktas som Sveriges avveckling. Vi vet vad det finns pengar till och var de ska tas. Och vi vet att "den bildade borgerligheten" är ett minne blott. I politikerklassen lär vi varken hitta de allmänt bildade eller de specifikt litteratur- eller konstintresserade. I regeringskretsarna läser man Camilla Läckberg och njuter av att rasiststämpla Astrid Lindgrens sagor. Kunde det då blir annorlunda? Jag tror inte det. Man får vad man förtjänar. Och den här regeringen är ett nytt bevis på att svenska folket fått precis vad det - önskat och velat ha.
1 kommentar
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärFint att du med din vidare läsekrets tar upp detta.Jag hoppas dina läsare letar sig till Bodils blogg och länkarna till namninsamlingarna.
5 november 2014 18:11