Det som nu pågår i Sverige är en utmärkt lektion i det jag kallar för partiväsendets elände. Vi har ett parlament med åtta politiska partier. Till "vänstern" anses Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet höra och till "högern" Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna höra. Visst ja, det blev ju bara sju. 


[Image] Det åttonde partiet, Sverigedemokraterna, då? Vänster eller höger? För den som sitter fast i höger-vänsterdikotomin blir problemet i det närmaste olösbart. Hur ska man hantera dem, sortera dem, etikettera dem? Det sista går snabbt. De är "rasister", de är före detta men ändå alltjämt "nazister", de är allt det Sverige inte ska vara. Etiketteringen av Vänsterpartiet visar sig besvärligare. För den som hänvisar till att Sverigedemokraterna en gång i tiden simmade i de bruna vatten där Adolf Hitler tagit sina stärkande bad, blir det svårt att förhindra en diskussion om Vänsterpartiets av blod rödfärgade vatten där Stalin simmade och med sina stora, brutala simtag dränkte både Marx och Engels men för en tid lät Lenin vara kvar. Det handlar ju ändå om ett parti som tillhört "arbetarrörelsen" och som i årtionde efter årtionde, i sin egenskap av Kamrat 4%, givit varje socialdemokratisk regering sitt stöd. Lite balanserad måste man vara i sin bedömning.

CH Hermanssons hyllningstelegram till Stalin vill man inte att någon gräver fram, men om en Sverigedemokrat visar sig ha skrivit på Avpixlat blir det stora, svarta rubriker i samtliga tongivande svenska dagstidningar.

[Image] Den partipolitiska grottekvarnen har stora problem idag och det kan inte vara lätt att tvingas vistas där för usel lön och nästan ingen anställningstrygghet. Vill man ta vara på underhållningsvärdet som nu så starkt exponeras ska man absolut gå in på Miljöpartiets Facebook-sida. Där får partiledningen hela fotfolkets upprörda, bedragna, lurade och indignerade reaktion efter den nya flyktingpolitiska linje man beslutat om som regeringsparti tillsammans med Socialdemokraterna. Nu osar det banne mig rasism också där bland maskrosorna! Sverigedemokraterna har tagit kontroll över Åsa Romsons hjärna. Allt är en katastrof och man skäms för sitt land och river sönder sina urgamla medlemsbevis. Så kan det förstås bara sluta i ett land som Sverige där alla fram till igår var överens om att rasister är rasister och att SD i riksdagen i själva verket är nazistisk infiltration och att Vänsterpartiet ingenting annat är, än en djuprosa version av Socialdemokratin. Blodet har så länge blandats med vatten nu att det nästan inte syns. 1900-talets stora despoter saknar relevans, tycks man mena, även om Hitler fortfarande kan användas.
[Image]Partisystemet går från klarhet till klarhet. Det är inte dess dödsryckningar vi bevittnar i nyhetssändningarna, tvärtom är det så en ny era av medmänsklighet och anpassning föds, under värkar, smärta och skrik. IS är en smal potatis som vi mosar snabbt och lätt. Ännu är världen ung! Än är Sverige ej förlorat!  Till segerfesten kallas alla som saknar både känsla och förnuft. Kvällen avslutas med kollektiv eldning av medlemsböcker. Till detta sjungs Arbetets söner, Du gamla du fria och för balansens skull också Imse, vimse spindel och Den blomstertid nu kommer.