1 – 3 av 3
Anonym Anonym sa...

Lär mig att lyssna med intresse

Jag har i sanning aldrig varit en god lyssnare. I varje fall har jag varit dålig på att lyssna på annat än det jag själv valt att vilja lyssna på. Faktum är, att när jag ser mig själv på detta sätt så ser jag också världen. Från det lilla till det stora, alltså. Vi är alla dåliga på att lyssna. Våra filter – den yta, den personlighet, eller de åsikter vi ställer oss bakom – hindrar oss gärna att se de andra. De må vara en medmänniska, en nära vän eller vem som helst. Men det kan lika väl vara en ideologi, en religion eller en annan intresse- eller kulturyttring vi möter. Jag tänker då på den debatt och de diskussioner vi för med varandra i press, på bloggar, på arbetsplatser – what ever. Den som handlar om dem och vi i allmänhet – om invandrare och infödingar i synnerhet.

Lyssnandet är avgörande. Att lyssna färdigt, eller bara lite till. Att släppa kraven om att ta ställning. Vi har väl sådant behov av att kategorisera våra intryck och dem vi möter. Hastigheten tendrar att öka. Vi gör det kanske av naturen. Vem är vän, vem är fiende? Vanan att värdera blir en boja för mig när jag vill vidare, själv och tillsammans med alla ni andra.

Självhävdelsen, eller bara viljan att betyda något, tillhör problemet. När jag möter den andre, det andra, behöver jag referera till något inom mig själv. Det behövs för min inlevelses skull och ibland för medkänslan. Men det går alltför snabbt överstyr och jag fastnar i min egen tanke, i ivern att lyfta fram mig själv och mitt, och jag stryper mina sinnen. Den andre, kanske du och ditt, tonar liksom bort. Jag skäms.

Jag känner tyvärr igen mitt beteende hos många andra. I debatterna och diskussionerna. Dock, det händer att jag möter någon som lyssnar, på riktigt. Ödmjukheten slår mig hårt och mitt brinnande ego pånyttföds; jag lyssnar och lever i stunden; begären bleknar; jag lugnas och önskar att bli som den andre. Tack!

Snälla, påminn mig! Jag vill lyssna lite till. På dig, på den andre, på tankarna och åsikterna – i smått och stort. Påminn mig om att jag ska riva mina egna åsiktsbarriärer! Endast så kommer jag vidare med mig själv och vinner mening för dig och för världen.

Dharma

2 augusti 2011 11:17

Anonym lasse sa...

Herbert Tingsten skrev många ledare och ledarstick och några av dem sammanfattades senare i en bok som heter "Tyranniet begär förtroende".
Tingsten vände sig här med full kraft mot föreställningen att man med snällhet, tolerans och förståelse skulle kunna blidka totalitära rörelser som kommunism och nazism.
I dag ses Tingsten som en reaktionär figur som inget har att tillföra debatten, särskilt inte när det gäller islamism.
För att travestera Groucho Marx; hade Tingsten levt i dag så hade han vänt sig i sin grav!

2 augusti 2011 19:15

Blogger annannan sa...

Men är någon samtid bättre än någon annan? Är inte det obehagliga i den just att den är samtida och man måste uthärda allt?

Är vår samtid värre än de många närhistoriska förfärligheterna, Stalins, Hitlers, Pol Pots?

3 augusti 2011 13:41

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.