[Image]
Öland 2006. Foto: Astrid Nydahl
I sin kritiska biografi Searching for Cioran skriver Ilinca
Zarifopol-Johnston (1952-2005) om honom som människa och filosof, formad
av de tidiga åren i Rumänien. Eftersom författarinnan avled innan hon
var färdig med sin biografi har maken, professorn Kenneth R. Jonhston
fullbordat boken och tillfogat hennes arbetsdagbok, som handlar om
Ciorans sista år i livet i Paris och hennes egna resor till Rumänien i
jakt på material för biografin. På så sätt belyses Ciorans författarskap
och filosofi från två sidor av hans liv; det tidiga som ung i Rumänien
och det sena och det allra sista i Paris. Bokens spännvid är unik och
ger oss bilder av en stor författare och filosof som helst av allt hade
velat glömma och förstöra sina tidigaste texter, eftersom de röjer hans
flirt med fascismen.
I Sverige blev Cioran mer bekant för en läsande krets med utgivningen av
Om olägenheten i att vara född. Senare kom Bitterhetens syllogismer,
Historia och utopi och På förtvivlans krön. En djupgående intervju
publicerades i Gabriel Liiceanus Apokalypsen enligt Cioran. Trots dessa översättningar tycks Cioran ändå ha förblivit det vi numera i
Europa karaktäriserar som ”smal”. Han har aldrig placerats i några av
bokhandelns staplar, aldrig toppat några försäljningslistor eller varit
huvuderbjudande från några bokklubbar. Hur ska man tolka det? Ska man
betrakta Cioran som en författarnas författare och en filosofernas
filosof? Nej, jag tror att det är att underskatta hans betydelse.
Istället tror jag att Cioran idag spelar samma roll av illusionsbefriad
vedersakare av den moderna människan som en gång Nietzsche eller
Schopenhauer gjort. Hans texter har ett slags långtidsverkan som är
jämförbar med poesin, de överlever med råge hans egen generation och har
förutsättning att bli klassiker i egen rätt.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret