I min enkla värdering är "Östersjöar" höjdpunkten i Tranströmers diktkonst. Jag kan ännu minnas det starka intryck den gjorde på mig när den kom. Kanske är det till och med den svenska dikt som tagit mig mest av alla.
Einar, jag är helt överens med dig. Dessutom håller jag hans egen inläsning av den för att vara sällsynt vacker. Och med bra poesi är det ju så att den med jämna eller ojämna mellanrum gör sig påmind. Idag vid Östersjön blev det så.
13 februari 2012 18:26
[Image]Idag, en hamn i en skånsk bukt. Stilla som om alltet vilade. Ingen vind. Fruset hav. Några få människor med kikare. Ett barn i snön. Inte en fågel att se. Där stod jag med en enkel måltid, ägg och sardiner, en kopp kaffe. Jag kom att tänka på Tranströmers Östersjöar från 1974. När jag återvänt hem slog jag upp boken och läste ur diktens sjätte avdelning:
[Image] Och nu: vattenvidden, utan dörrar, den öppna gränsen som växer sig allt bredare ju längre man sträcker ut sig.
[Image]Det finns dagar då Östersjön är ett stilla oändligt tak. Dröm då naivt om någonting som kommer krypande på taket och försöker reda ut flagglinorna.
[Image]försöker få upp trasan -
flaggen som är så gnuggad av blåsten och rökt av skorstenarna och blekt av solen att den kunde vara allas.
Men det är långt till Liepāja.
[Image] *
(Ur Tomas Tranströmer: Östersjöar, avsnitt VI. Att han i dikten använder ordet flaggen är inte ett korrekturfel, vilket man kan frestas tro). Bilder: Astrid Nydahl.
2 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärI min enkla värdering är "Östersjöar" höjdpunkten i Tranströmers diktkonst. Jag kan ännu minnas det starka intryck den gjorde på mig när den kom. Kanske är det till och med den svenska dikt som tagit mig mest av alla.
13 februari 2012 18:06
Einar, jag är helt överens med dig. Dessutom håller jag hans egen inläsning av den för att vara sällsynt vacker. Och med bra poesi är det ju så att den med jämna eller ojämna mellanrum gör sig påmind. Idag vid Östersjön blev det så.
13 februari 2012 18:26