[Image]
Lissabon. Foto: Lennart R.
Om jag ska
leva som en människa vill jag gärna blanda det Sándor Márai kallar hjältemod med
feghet. Fegheten är kanske densamma som självbevarelsedriften? Fegheten är
kanske bara ett annat namn på vår rädsla? Jag vill inte vara feg i det jag
skriver. Jag vill säga ifrån där jag ser förtryck och orättvisor, även om alla i
min omgivning säger "tyst, du kränker en annan kultur". Skulle jag
tiga när jag ser hur man skär sönder små flickors sköten? Skulle jag tiga inför
Indiens brudbrännare? Skulle jag tiga när jag ser filmer från Afrikas horn, där
vuxna män stenar en tonårsflicka till döds? Om jag teg vore min rädsla
definitivt ett slags feghet. Då hade jag instämt i kören som säger att allt är
som det är och att ingen kan ändra på någonting. Så ser jag inte på livet. Att
"jämra sig" är inte bara ett sätt att lätta sin själ, det är också
ett sätt att ta ansvar inför en barbarisk omvärld.
Jag känner
också en tröst i Sándor Márais ord om författarens utgångspunkt: han ska inte
samla på hög (varken pengar eller andra värdesaker), "han ska i stället se
till att i möjligaste mån vara fri i sitt arbete och att inte vara tvungen att
skriva en enda rad som han inte har lust till. En författare ska inte ta emot
någon annan lön än vad han kompromisslöst kan acceptera eller genom att behöva
ta hänsyn till speciella samhälls- eller modetrender."
På ett
ställe i Örtaboken säger han,
att "det enda du ska bry dig om är den röst med vilken ängeln kallar och
uppmanar dig till att göra ditt arbete". Jag gör det. Och jag försöker
göra det i just den andan, med lite jämmer, lite feghet och med en allt oftare
lätt själ. Att det blivit så, beror på att jag försöker förstå min egen rädsla,
min egen skräck för framtiden och den oro den skänker mig när jag tänker på
mina barn och barnbarn. Min vandring på jorden är en försumbar vindpust. Men
allt det som leder framåt måste beskrivas på annat sätt, och därför fogar jag
ord till ord och försöker läsa meningen i det.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret