[Image]
Aaron Isaac
Igår, lördagen den 29 mars, var det på dagen 200 år sedan de danska judarna fick fulla medborgerliga fri- och rättigheter. Jag ska inom kort återkomma till ämnet då jag i dagarna läser på.
Här kommer nu en text om två helt olika epoker i nordiskt judiskt liv skildrade i två
böcker jag läst. Ett judiskt äventyr i svenskt 1700-tal är
underrubriken på det praktverk som är Aaron Isaacs självbiografiska
berättelse Minnen (som utgivits av Hillelförlaget i Stockholm). Mattias
Dahlén är redaktör för verket och Carina Burman har skrivit ett tänkvärt
förord. Jag ska återkomma till boken.
Den andra boken handlar
om hur ett judiskt liv förkläs och lever dolt. Det handlar om danskan
Karin Lützens berättelse om modern som officiellt var fransyska och gift
med hennes danskfödde far, hon som i själva verket var rumänsk judinna.
Karin Lützens bok heter Mors hemmelighed - på sporet av en jødisk
invandrerhistorie (Gyldendals förlag i Köpenhamn).
Aaron Isaac
var den förste jude att leva i Sverige som just det han var - jude! Född
1730 i tyska Brandenburg kom han 1774 till det svenska hovet som
hantverkare (sten- och silversmide). Gustav III:e hade uppenbarligen
stort förtroende för honom och gjorde Aaron Isaac till kunglig
hovleverantör och den svenska judenhetens officiella röst. Sina minnen
nedtecknade han sent i livet, på jiddish. Det är en korrigerad och
redigerad version av översättningen till svenska som publiceras i
Hillelförlagets praktutgåva. Boken, 320 sidor tjock, är rikt illustrerad
både i färg och svartvitt och en fröjd redan att bläddra i. Burman
kallar Isaac "gustavian", en man främmande för sin tid. Att nedteckna
sina livsminnen hade han inspirerats till av upplysningens och
romantikens ideal, där individen kom att stå i centrum. Hans jiddish är
friskt uppblandad med svenska låneord - han utbrister "Det var mig ett
besvärligt språk!" om svenskan - och skriver, säger Burman, en behaglig
och lättflytande prosa. Men han ska inte ha varit influerad av andras
minnesteckningar, t.ex. Rousseaus, utan snarare av det som den
amerikanske biografiforskaren Marcus Moseley benämner "libri segreti",
en italiensk renässansgenre, där köpmännen traderade sina liv. I
efterskriften understryker Mattias Dahlén att Isaacs liv sammanfaller
med den tid "då judendomen på allvar träder in i den moderna tiden".
Inte minst detta faktum gör Aaron Isaacs Minnen till en synnerligen
viktig utgivning.
[Image]
Min mor var mer fransk än de Gaulle, skriver Karin Lützen i Mors
hemmelighed om Irène Lupu som kom till Danmark för första gången direkt
efter andra världskriget, som gäst i familjen Lützen, på en resa
arrangerad av Alliance française. Efter att danskarna avlagt ett besök
hos den franska familjen förälskade sig den unga Irène och danska
värdfamiljens son Kaj i varandra, och redan 1947 gifte de sig. De fick
under 1950-talet tre barn, som alla levde i tron att deras mor var en
icke-troende fransk katolik som avfärdade alla religiösa högtider med en
hänvisning till det sekulära Frankrikes traditioner. Att hon var
judinna av rumänsk börd var en djupt förborgad hemlighet. Karin Lützen
har skrivit en mycket fascinerande biografi över sin mor, utifrån ett
slags övertygelse om att varje invandrad människas historia är viktig
för förståelsen av hur deras barns liv kommer att gestalta sig. "Måske
ville hun have været en helt anden kvinde og mor, hvis hun havde haft et
afklaret forhold til sin jødiske invandrerbaggrund" skriver dottern.
Genom att gräva i moderns historia kommer hon också att skriva ett
väsentligt stycke judisk historia, vars rötter finns både i Europa och
USA.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret