Ni som inte redan köpt boken. Gör det! Ni blir inte besvikna. Bättre än Jan Myrdals 'Barndom'. Känslig, rolig och insiktsfull.
2 december 2015 20:54
[Image]
Min nya bok har nu varit ute för försäljning en månads tid. Det har gått över förväntan, inte minst tack vare alla förköp (tack för ert stöd alla ni som gjorde det). Några pressröster finns ännu inte, kanske kommer det inga alls, men jag har fått en mängd personliga läsningar i min inbox, och så två röster på nätet. Först ut var Lars Vilks, och idag kom det en recension hos Bernur (Björn Kohlström).
Boken kostar 300:- inklusive frakt.
Boken kan betraktas som både ett stadsporträtt (Malmö 1952 - 2015) och en självbiografi. "Var dig själv så är du alla" säger Olav H. Hauge, och jag tror det ligger mycket i det. Genom att utgå från sig själv kan man ge ett trovärdigt porträtt av staden som gick från folkhem och arbetarstad till att bli Sveriges främsta (värsta) symbol för mångkulturens haveri. Är du intresserad av boken kan du sända ett mail till thomas.nydahl@gmail.com
Lars Vilks skrev bland annat:
På inte sätt saknar Nydahl humor. Ett av bokens bästa partier är
när han studerar Malmökommissionens
slutrapport (2013) och andra utredningar om staden. Författaren roar sig t
ex med att läsa kommissionärernas förslag till förbättringar av Malmö och invånarnas
hälsa. Där föreslår man ”en social investeringspolitik som kan utjämna
skillnaderna i levnadsvillkor”, ”en social investeringspolitik som kan göra
samhällssystemen mer jämlika” och ”förändrade processer för en socialt hållbar
utveckling genom kunskapsallianser och demokratiserad styrning.” Hur dessa fina
målsättningar skall uppfyllas får man dock inte veta. Nydahl citerar också
kommissionens kritik mot medierna ”staden beskrivs inte sällan i ödesmättade
och provokativa termer.”
Björn Kohlström skrev bland annat:
Kan man försonas
med sitt förflutna? Nej, och jag uppfattar det inte heller som att Nydahl
inbillar sig det. Att återvända och gå i sina egna fotspår, vad hjälper det?
Här berättas öppenhjärtigt om besattheten i en klasskamrat, som han är
förälskad i från första klass och långt in i tonåren. Han bevakar hennes hus,
sittande på en cykel, och – ja, vem har inte gjort liknande saker? Kärleken gör
oss till stalkers, där man bara i efterhand kan se det löjliga i situationen.
Men poängen är att Nydahl inte ser det löjliga, och det finns inte heller något
löjligt i hans besatthet, bara något djupt mänskligt och förståeligt.
Om mammans anorexi
och Alzheimer skriver Nydahl öppet och känslosamt, likaså om de egna
depressionerna, om medicinering, alkoholism. Mamman, hur han förhöll sig till
hennes sjukdom, förblir ett dåligt samvete.
Så i del två
handlar det om samtids-Malmö, som han skrivit om i flera böcker under
2000-talet. Det kan kallas varningar. Att tro att det mångkulturella samhället
ska fungera är en naiv utopi, menar han. Nu är det alltså fundamentalisterna
och de kriminella han varnar för. Hur ska det då bli bättre? Med ett jämlikt
samhälle. Ett jämlikare samhälle? Ord räcker inte – sorry, politiker,
att vädja till oss att ”öppna våra hjärtan” kommer inte att få någon hejd på
rånen och dödsskjutningarna.
Nydahl skriver med
ett engagemang och inlevelse som är uppfriskande, och det är det ena som gör
honom läsvärd. Det andra är att han går till källorna – tar fram statistik och
sekundärlitteratur när det behövs, och inte för att blända oss med versala
Sanningar. Det är ett evidensbaserat reportage som avslutar boken. Han har tidigare
gjort avbön för en del ungdomliga irrfärder. Genom hela hans vuxna liv går ett
emfatiskt nej. Ett nej till religionen. Ett nej till
ideologierna. Ett nej till karriärismen.
Det
enda som duger då är konsten. Den väntar på oss, när vi är redo, och den skiter
i om vi är desillusionerade eller bittra eller bara allmänt sura. Den ger oss
sin mänsklighet, och kanske kan den återskapa något av det raserade mänskliga i
oss. Men det är vi solitära existenser som behöver konsten, som vänder oss dit.
Vi som inte bryr oss om status och konsumism och julpynt. Vi som har ett
fysiskt och psykiskt behov av tystnad.
1 kommentar
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärNi som inte redan köpt boken. Gör det! Ni blir inte besvikna. Bättre än Jan Myrdals 'Barndom'. Känslig, rolig och insiktsfull.
2 december 2015 20:54