1 – 4 av 4
Anonym Hanne H sa...

Spændende, glæder mig til at lære musikken at kende først (har smuglyttet på you tube),- arven, rødderne og traditionen kommer bagefter.
Næste besøg i Lissabon skal beriges med udforskning af Bairro Alto og Alfama..

17 november 2010 09:02

Blogger Klinkmann sa...

Har märkt att de fadosångare jag gillar speciellt rör sig mot två poler, dels det jag vill kalla "blues" och dels skönsång.
I den första kategorin placerar jag Alfredo Marceneiro, Argentina Santos och kanske Lucilia do Carmo. I den andra Carlos Do Carmo, Tristao Da Silva och Antonio Bernardino, ja kanske också Amália. Självklart är det här en förenkling, men den säger kanske något om mitt sätt att lyssna, möjligen också något om hur man som icke-portugis kan uppleva fadon.
Vad gäller de nyare artisterna tycker jag att det är svårare att upprätthålla den här distinktionen, där finns ett retrodrag hos dem som gör att man börjar associera bakåt när man hör dem (något som överlag säkert är ett viktigt element i all fado, och som Thomas ju analyserar grundligt här).
Mina favoriter från 2000-talet är då Katia Guerreiro och Camané (samt dennes bröder). Också det jag hört av Aldina Duarte har känts starkt och angeläget. Men det finns förstås mycket mer att utforska och ta till sig här, också i den instrumentala fadon.

17 november 2010 12:48

Blogger Inre exil sa...

Hanne, det ska bli intressant att höra din reaktion.

Sven-Erik, delar helt din förtjusning i Katia G. och Camané men håller, på grund av hennes attityd och frasering, ändå Aldina D. högre. Ingen har som hon berört mig starkt. Det skulle i så fall vara Mariza. Din kategorisering i blues och skönsång är intressant och förmodligen alldeles riktig. Du har ju tidigare påpekat att do Carmo har en gamängs attityd, och det är oerhört charmigt. Honom återkommer man alltid till!

17 november 2010 14:36

Blogger Klinkmann sa...

Skönsång låter kanske lite förnumstigt, men om man översätter det till bel canto blir polerna kanske begripligare. Det är där jag tycker att fadons fascination - bl a! - finns, just i detta stilmässiga och emotionella spektrum som ryms mellan de två polerna. Finns som sagt säkert också annat som är viktigt att beakta när man ska fundera på fadons plats i världen och ens eget liv, t ex detta med kopplingen mellan musik och plats som är så stark i just fadon. Man kan ju jämföra med den argentinska tangon som också den när den exporteras blir något annat. Det är som om platsens ambiens inte skulle gå att flytta utan att något händer på vägen. Så är det kanske också med fadon. Redan Lissabon och Coimbra är ju två skilda världar vad gäller fadon.

18 november 2010 07:21

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.