När jag vintertid promenerar längs strandkanten blir jag förvånad över hur få människor jag möter. Det är så oerhört vackert och jag undrar varför de låter mig ha det helt för mig själv.
Hur som helst, hav och strand är läkande för själen!
[Image]
Olseröd 6 september. Foto: TN
Man sitter där den kanske sista riktigt varma dagen. Man är ensam. Inga svenskar åker till havet i september. Man häller upp sitt kaffe och äter sin macka. Man är lycklig när svalorna svirrar.
Och så kommer man hem och finner nya sponsorer och blir lycklig, och när man är lycklig blir man övertygad om att det går hur bra som helst att ge ut sina böcker via bloggen. Och så gör man det.
4 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulär" Inga svenskar åker till havet i september. "
När jag vintertid promenerar längs strandkanten blir jag förvånad över hur få människor jag möter. Det är så oerhört vackert och jag undrar varför de låter mig ha det helt för mig själv.
Hur som helst, hav och strand är läkande för själen!
7 september 2012 09:45
Ja Filippa, det är bara där jag får frid. Utan yttre påverkan av maskiner och plikter. Vinden i ansiktet, sältan och doften av hav.
7 september 2012 10:25
Åh, Thomas - at se dig bruge ordet lykkelig om din egen tilstand i den lille tekst gør mig ... lykkelig!
9 september 2012 10:07
Tack Hanne!
9 september 2012 12:26