Vilka fina dikter! Särskilt Drömmen om att gå i tofflor - den delar jag starkt (förutom att jag inte kan pinka vid eget staket).
20 juni 2011 08:24
thord wiman sa...
Hej, alldeles väldigt bra. Tack!
20 juni 2011 20:40
Katji L. sa...
Tack för introduktionen av Niels Hav. Har inget emot språkliga experiment, men jag tyckte om dikten om pennan, det blev en fin rörelse när hundpisset snuddade vid "pappret".
Tack Thomas! Det var en fin artikel och fina dikter av en fin poet. Har du själv översatt? Har du fler dikter av honom?
14 juni 2014 22:50
[Image]Jag vill inleda den nya veckan med tre dikter. Under helgen har jag översatt ett antal dikter av den danske poeten Niels Hav.
Han är en ovanlig röst i den postmoderna epoken, en röst som med sin vardag och sin livserfarenhet tränger in där idag nästan inget annat än det dekonstruerade språkexperimentet får plats. Niels Hav skriver i en tradition som jag tror är starkare i Danmark än här hos oss.
[Image]Under alla omständigheter tycker jag mycket om hans poesi, och ger här tre smakprov. Det är troligt att jag återkommer med fler.
Min fantastiska penna
Jag skriver helst med en begagnad kulspetspenna hittad på gatan, eller en reklampenna, gärna från elektrikern bensinmacken eller banken. Inte bara för att de är billiga, men jag föreställer mig att sådana skrivdon kommer att fusionera min text med industrin, yrkesarbetarnas svett, direktionsrummens och hela tillvarons mystik.
Förr skrev jag sirliga dikter med reservoarpenna - ren lyrik om absolut ingenting - men idag vill jag gärna ha skit på pappret, gråt och snor.
Poesi är inget för morsgrisar! En dikt måste vara lika ärlig som aktieindex - en blandning av fakta och ren bluff. Vad är man numera för fin för? Inte särskilt mycket.
Därför håller jag ett öga på obligationsräntan och de seriösa värdepappren. Fondbörsen hör till verkligheten – precis som dikterna. Och därför är jag så glad för den här kulspetspennan som jag hittade en bläcksvart natt vid en stängd kiosk. Den luktar svagt av hundpiss och den skriver fantastiskt.
Att fånga ödlor i mörker
Under mördandet promenerade vi intet anande längs sjöarna. Du pratade om Szymanowski. Jag studerade en råka som pickade i en hundskit. Var och en är fångad i sitt, omgiven av ett hårt skal av okunnighet, som beskyddar våra fördomar.
Holisterna tror, att en fjäril i Himalaya med ett vingslag kan påverka klimatet i Antarktis. Det stämmer kanske. Men där stridsvagnarna rullar in, och kött och blod droppar från träden, är det inte till någon tröst.
Att söka sanningen är som att fånga ödlor i mörkret. Druvorna är från Sydafrika, riset från Pakistan, dadlarna har odlats i Iran. Vi stödjer tanken på öppna gränser för frukt och grönt, men hur vi än vrider oss så har vi ändan bak.
De döda begravs djupt inne i tidningen, så att vi oberörda kan sätta oss på en bänk i paradisets utkant och drömma om fjärilar.
Drömmen om att gå i tofflor
Drömmen om att återvända hem och gå i tofflor för alltid.
Aldrig mer stressa runt, modlös på en flygplats delta i meningslösa mottagningar, spilla tid på fruktlösa möten.
Leva med tom kalender på respektfullt avstånd från alla.
Stå vid gaveln och glo på flyttfåglarna i mars och oktober, helt nöjd med att inte vara på väg någonstans.
Lyssna på vinden, gå lite på jakt, förtrogen med sin ångest.
Se solen gå upp och gå ner utan problem, pinka i fred, vid sitt eget staket.
Stå i sina tofflor och studera stjärnhimlen precis som en människa
4 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärVilka fina dikter! Särskilt Drömmen om att gå i tofflor - den delar jag starkt (förutom att jag inte kan pinka vid eget staket).
20 juni 2011 08:24
Hej,
alldeles väldigt
bra.
Tack!
20 juni 2011 20:40
Tack för introduktionen av Niels Hav. Har inget emot språkliga experiment, men jag tyckte om dikten om pennan, det blev en fin rörelse när hundpisset snuddade vid "pappret".
Katji L.
20 juni 2011 22:24
Tack Thomas! Det var en fin artikel och fina dikter av en fin poet. Har du själv översatt? Har du fler dikter av honom?
14 juni 2014 22:50