[Image]Saul Friedländer: Tredje riket och judarna (Natur
och Kultur). Del 1: Förföljelsens år, 1933-1939 (översättning av Hans
Dahlberg). Del 2: Utrotningens år, 1939-1945 (översättning av Nille
Lindgren).
”Förintelsen är en bluff.” ”Förintelsen är vår tids
nya religion.” Den som läser extremistiska sidor på nätet har sett dessa
ord förut. Man finner dem hos nationalister och hos islamister. Det som
tycks förena svenska islamister och vissa nationalistiska rörelser är
just detta förakt för det judiska folkets största tragedi i modern tid.
Till sin hjälp har de historierevisonister från såväl Skandinavien som
Frankrike och England. På den väpnade sidan finns rörelser som Hamas och
Hizbollah. Sitt starkaste ideologiska stöd har de ifrån den teokratiska
regimen i Iran.
Ingen kan säga emot dessa tidens strömningar
bättre än Saul Friedländer. Han föddes i Prag 1932, växte upp i
Frankrike och är idag historieprofessor i Los Angeles och dessutom
verksam vid universitetet i Tel Aviv. Hans namn förknippas med seriös
forskning om tiden för den tyska nationalsocialismens barbari. Inte för
inte fick han de tyska bokhandlarnas fredspris 2007.
Hans stora
standardverk, vars första del utgavs i svensk översättning redan på
1990-talet, är nu komplett då det andra, nästan 900-sidiga bandet
översatts.
Att läsa sig in i denna skildring av hur judehatet
träder in i maktens boningar är framför allt en kuslig erfarenhet av hur
små, små steg växer sig större för att sedan explodera i en orgie av
våld och förintelse. Med tungt lastade sidor om 1933 förstår man hur den
utvecklingen såg ut. Friedländer går ner i detaljerna. Berättar om
varje enskild ny stadga som gör livet för judarna svårare och svårare
för att slutligen helt avsluta det. Med konkreta personnamn, ortsnamn
och datum får hans redovisning neonskyltens tydlighet. Här kan man inte
värja sig med några ”å andra sidan…” eller några ”men…”. Allt är
nämligen så entydigt att man blir överväldigad. Efter Hitlers
maktövertagande ser man hur ett helt samhälle, inklusive kulturliv och
kyrka, sluter upp och finner ariseringen nödvändig. Den tyska
"renässansen" blir en del av vardagens självklarhet och forna vänner
står plötsligt mitt emot varandra vid en avgrund. Det ”lämpar” sig inte
att umgås med judar, oavsett om man är ett barn eller en fullvuxen
person.
Ur denna nazistiska plattform växer sedan resten fram.
Hitlers längtan efter ”livsrum” blir till ett europeiskt storkrig, och
snart finner härskaren nya folkgrupper att förklara underlägsna och
därmed bestämda för döden. Den tyska krigsmaskinen väller fram över ny
mark. Länder ockuperas, kulturer läggs i spillror. Man kunde säga att
det är en brist hos Friedländer att han inte berättar om romernas öde,
eller om andra folkgrupper som blev offer för den ariska maktdrömmen.
Men det är meningslöst att kritisera en bok för vad den inte är. Friedländers uppdrag är tydligt utsagt: han granskar Tredje riket och judarna.
Verkets
första del slutar där åttio miljoner tyskar hyllar Hitler på hans
50-årsdag, den 20 april 1939. Judarna hade redan fått sin dom. Inte alla
förstod vad den bestod i.
Del två skildrar ”utrotningens år
1939-45”. Jag märker att jag har rent fysiskt svårt att skriva ner den
titeln. Ordet ”utrotningen” är så avhumaniserat och grymt att det blir
frånstötande. Men ändå inser jag att Friedländer med det (i original
”extermination”) vill visa hur man från nazistiskt håll såg på det
judiska folket. De utgjorde ett slags ”ohyra” som man var tvingad att
utrota. Uppdraget var möjligen motbjudande, men det var nödvändigt.
Boken
är indelad i tre avsnitt, som i tur och ordning berättar om terrorn
hösten 1939-sommaren 1941, massmorden sommaren 1941- sommaren 1942 samt
Shoa (det vill säga förintelsen) sommaren 1942 – våren 1945.
Jag
inser rätt snart att man kan använda Friedländers arbete som ett rent
uppslagsverk. Det rymmer nämligen det mest grundläggande man behöver
veta om nazismens år vid makten. Han drar upp de stora linjerna
samtidigt som han är ohyggligt noggrann med detaljerna. Han leder oss
bokstavligt talat in i de judiska familjernas vardagsrum, för att vi ska
förstå hur processen såg ut. Andra bandet har dock en större tyngdpunkt
lagd vid de centrala makternas huvudfigurer, deras politik och militära
överväganden. Därför blir här Stalin en lika viktig aktör som Hitler.
Det pågick ett smutsigt spel mellan de tyska och sovjetiska
regeringarna, vilket skildras ingående. Hitler spelade skickligt på den
antijudiska stämningarna, och Friedländer konstaterar:
”Om judarna var
den osynliga länken som förenade kapitalismen och bolsjevismen så kunde
en stormflod av i all oändlighet upprepade anti-judiska angrepp som
framställde kriget som ett judiskt krig, ett krig som judarna startat
för att bevaka sina egna intressen, påverka den utländska opinionen och
underblåsa antagonismen mellan å ena sidan Storbritannien och USA, och
Sovjetunionen å den andra (…) Den förnyade hätskheten i den anti-judiska
kampanjen efter Stalingrad hade sin egen inneboende logik.”
Vi
vet hur det slutade. Vi vet i stora drag varför det slutade så. Saul
Friedländers verk ger oss all den grundläggande kunskapen.
Låt
mig avsluta med ett kort citat. Det kommer från Hermann Göring som den
12 november 1938 sa: ”Jag skulle inte vilja vara jude i Tyskland".
2 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärTack för din text och tips. Finns båda delarna att köpa nu?
12 augusti 2012 01:26
Ja, det gör de!
12 augusti 2012 09:29