1 – 5 av 5
Anonym Bengt O. sa...

Tack för denna beskrivning.Själv har jag tvingats göra en drastisk utrensning inför en förestående flyttning. Jag har gått en annan väg än du: jag har rensat ut så mycket skönlitteratur som möjligt och behållit facklitteraturen. Tanken var att det förra lättare kan återfinnas på bibliotek.En stor mängd böcker skänktes till en internationell välgörenhetsbazaar men en lika stor mängd svenskspråkig litteratur fick gå direkt till recycling eftersom ingen ville ha dem (varken kyrka, skola eller ambassad). Sorgligt men sant.

Men ärligt talat finner jag att jag mer och mer tappar intresset för skönlitteratur överhuvudtaget. Huvudsakligen läser jag numera om vissa "klassiker" dvs böcker som jag inte vill vara utan. Inte mycket nytt.

(PS: Dina böcker räknar jag -kanske litet orättvist- som "facklitteratur" och de finns kvar...)

28 juli 2015 18:07

Blogger Inre exil sa...

Tack ska du ha Bengt. Rensningarna är ju nödvändiga. Jag har en fortlöpande metod: jag ger böcker, styckevis eller buntvis, till barnen, oavsett om de fyller år eller ej. Det är mycket uppskattat.
Och din erfarenhet delar jag: det är ingen som vill ha böcker numera, ens om man skänker bort dem. Men jag har funnit ett mycket bra ställe. En patienthylla på sjukhuset där man kan plocka vad man vill och ta med sig. Där ställde jag senast i söndags ett 30-tal böcker, mest mina egna. Och det gläder mig att de får vara kvar hos dig (visst är de facklitteratur, i bred mening). Jag är som du, läser numera mest facklitteratur (har det med ålder att göra tro?).

28 juli 2015 23:28

Anonym Anonym sa...

Fint. Inspirerande. Välfyllda bokhyllor tycks göra mig klokare bara genom sitt varande. Eller åtminstone sugen på att bli klokare. /Kenneth

29 juli 2015 01:27

Anonym Stewe Claeson sa...

Ja, Thomas, i tider som dessa spelar det egna biblioteket allt större roll, men vad gör man när man märker att hälften ligger över de andra och att nya kommer och huset inte har fler rum? Om man som jag tvingats göra - hyra utrymme på lagerhotell - får jag visserligen plats med dem, men jag saknar något ur de där 50 fyllda och bortställda kartongerna varje dag... Och större hus har jag inte råd med. Och barnen har egna bibliotek... Att kasta dem? Omöjlig tanke, och då antikvariaten, dessa det nedlagda folkhemmets allt viktigare oaser, har köpstopp brukar jag skänka dem böckerna. Grannen säger: skaffa kindle. Jag stirrar på honom, en människa som inte förstår hur det är att känna boken i handen, njuta av dess bindning, känna dess doft...Ack! Ja du vet ju! Stewe

29 juli 2015 09:42

Blogger Inre exil sa...

Kenneth, den känslan delar jag!
Stewe, nog är det som du säger. Jag vet inte ens vad kindle är. Behöver inte veta. Läser inte ens mina egna korrektur på skärmen. Papper, herregud vilken tacksam jag känner för papper!
Tack för era kommentarer.

29 juli 2015 15:18

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.