[Image]
Lissabon. Foto: Lennart R.
Vilken
vinkel du än väljer är skönheten densamma. Vilken åsikt du än förfäktar är
makten alltid densamma. Vi tror oss välja men har bara lite olika infallsvinkel
på livet och tillvaron. Vi bestäms av vårt sociala vara, penningen styr tanken
och miljön präglar våra paket av ord och "åsikter". Ingenting är sig
likt för den som seglat från fattigdom till räkmacka. Ingenting ter sig som det
är när styrelserummet förflyttat honom från underhuggarens bugningar till
beslutfattarens snörpta överläpp. Hur är det möjligt att i ett och samma liv
glömma de bilder av nöd och lidande som inpräntats i ungdomen? Hur kan en
människa blunda för det hon en gång sett, för att vara den nya omgivningen till
lags? Jag går själv genom mörka tunnlar och håller handen för ögonen när jag
väl når fram till ljuset. Inne i tunneln försöker jag låta som om jag kunde
flyga, jag utmanar de andra som går där, lyfter armarna i en rörelse som får
mig att se ut som om jag hade vingar. Ingenting är sig likt på andra sidan.
Allt är detsamma men med helt nya förutsättningar. En enda sak är sig lik: jag
bugar inte, jag krusar inte, jag säger aldrig sockersöta ord för att vara en
övermakt till lags. Ingenting kan få mig att svika barnet jag bär i bröstet;
det barn jag en gång var, kuvat till tystnad och lydnad.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret