[Image] Sándor Márai (1900-1989)
Gick in i nattmörkret med Márais dagböcker (Ervin Rosenbergs svenska översättning ska jag återkomma till). Hans reflektioner kring 1980-talets Ungern får mig att tänka på det som man nu i Ukraina kallar "den andra ryska vågen". Putin löser sitt politiska trauma efter Sovjetunionens upplösning med att återta de delar av imperiet som låter sig tas.

När Svobodamedlemmen och journalisten Vasyl Serhiyenko hittades torterad till döds utanför Kiev för några dagar sedan kunde det mycket väl tolkas som en kraftfull hälsning till revolutionens unga att tiden var inne för dem att sluta drömma. Det blir ingen nationell pånyttfödelse. Det vi ser är en förkrigstid och leder den fram till något så är det just krig. Ledarspalterna, debattsidorna, kultursidorna, bloggarna - överallt läser jag mer eller mindre intressanta texter i ämnet. Och citerar gärna ur det mail som Jan Myrdal skickat ut (från Björn Nilssons blogg):
"Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt. Kommentarerna från det som kallar sig vänster blir då lika typiska som under föregående kriser. Thomas Kanger hänvisar till att folket är den drivande kraften. Vilket är sant men säger lika litet om hur den aktuella konflikten utvecklas som om skeendet sommaren 1914. Andra hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer. .." Det mullrar förstås alltid så här majestätiskt från Myrdalborgen i Varberg, men jag undrar om inte hans prognos innehåller några kusliga stänk av realism. Det "som kallar sig vänster" - för att använda Myrdals ord - har tillräckligt länge nu tjatat om Ukrainas högeraktivister/nationalister, och därmed också givit den ryska propagandan eldunderstöd. Det enda sätt man kan hålla stånd med är att medvetet försöka skilja på den nationella frågan (oberoendet) å ena sidan och de inrikespolitiska skiljaktigheter som finns i alla länder, alltså också i Ukraina (vilka inte ska vara föremål för en stormakts "lösningar" utan hanteras just inrikes). Att falla in i den ryska propagandans språk vore detsamma som att ge sitt gillande till ryska (eller andra stormakters) ambitioner att "korrigera" politiken i länder de vill sluka. Det finns alltför många exempel. Ungern bara ett vid sidan av Ukraina.

Kommande natt återvänder jag hur som helst till Márais dagböcker. Man kan inte rusta sig mot samtiden. Men man kan försöka lära några läxor av det förflutna.