[Image]Nya
författarskap är det något särskilt med. Att stiga in i ett språk, en
stil och en berättelse man inte har den minsta förhandsfördom om. Man
kan naturligtvis snabbt skaffa sig fördomar. Men i nyheten ligger
också nyfikenheten.
När jag fick Marta Morazzonis roman Fallet Courrier i
min hand visste jag alltså inte vad som väntade mig. Först reagerade
jag på något jag uppfattade som förnumstighet hos den berättande
rösten – författarinnan – och hennes sätt att klippa av
händelseförlopp i avsikt att göra en utvikning eller lugna läsaren med
att han inte behövde veta mer än det som redan sagts.
Tredje
kvällen, då knappt halva romanen var läst, försvann den känslan. Det
berodde förmodligen inte alls på författarinnan, utan på mig själv.
Jag gick rakt in i berättelsens värld utan att haka upp mig på den
första känslan. Och det lyckades över förväntan, jag såg nu en robust,
övertygande berättelse från den värld som så sällan visar sig i vår
tids litteratur. Här fanns varken börsmäklare, krogmiljöer i
storstäder, modelejon eller blinkningar åt någon filosofisk eller
politisk skola. Här fann jag istället det hårda och enkla liv som de
flesta människor lever, övertygande gestaltat i ett litet samhälle i
franska Auvergne.
[Image]Morazzoni,
den italienska författarinnan, smyger runt i den franska miljön och
tecknar ett fint porträtt av huvudpersonen, järnhandlaren Alphonse
Courrier. Hans köttsliga längtan blir både en tillgång och ett problem.
Han löser det med att till älskarinna, på bestämda tider i butikens
bakre rum, ta en av de kvinnor som ansetts för ful för att kunna
gifta sig, och så gifter han sig för konventionens skull med en av
skönheterna som föder familjen två pojkar. På ytan ser allt ut som det
brukar. Snyggt och prydligt. Var sak på sin plats. I familjen vistas
ofta Alphonses vän veterinären.
Utan att säga för
mycket kan jag avslöja att denna konstellation nu öppnar för minst
två sidosprång. Den riktiga kyssen och den riktiga kärleken finns
inte alltid där man tror. Romanen lägger sedan resten av handlingen i
ett sluttande plan. Två tragedier för den mot sitt slut, och om
dessa kan man inte säga någonting, ty då har man förstört en god
historia.
*
Marta
Morazzoni är född 1950 och debuterade med en novellsamling 1986. Den
har översatts till många språk och finns också utgiven på svenska.
Vid sidan av det egna författarskapet är hon också verksam som lärare
och litteraturkritiker.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret