1 – 2 av 2
Anonym annannan sa...

Den här kommer jag nog att läsa. Jag är inte så där väldigt förtjust i Joyce Carol Oates, inte så där förtjust som alla andra verkar vara, men jag är besatt av sorgeböcker om de är av hög kvalitetet. Det torde vara någon slags besvärjelse, om jag hela tiden rotar i det där döendet så kanske jag kommer till tals med det till slut.

Det är nog en illusion dessvärre. Men en liten bit klokare blir jag väl för varje sådan bok jag läser.

1 maj 2011 13:11

Blogger Inre exil sa...

Oates tid som epiker är väl om inte förbi så i alla fall trött, men hennes tidiga romaner är fina. Däremot håller jag henne mycket högt som essäist och tror att hon i och med sorgeboken träder in på en annan och mer personlig väg. Jag delar din "passion" för böcker om åldrandet och döendet.

1 maj 2011 16:57

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.