1 – 5 av 5
Blogger Björn Nilsson sa...

En intressant observation som jag minns från boken är att borgerligheten, och de konstnärer som med mer eller mindre motbjudande medel försöker håna borgarna, faktiskt lever i en sorts symbios. Borgarna gillar att bli hånade och få något att förfasa sig över ett tag, tills nästa konstnärliga geni kommer med något ännu värre som man kan förfasa sig över.

4 juli 2013 20:26

Anonym Lasse O sa...

Det förvånar mig att vi som bor i Finland kommer så billigt undan i den svenska debatten sådan den nu är. Det är som om Finland inte riktigt räknas från svensk horisont och att vi alltså ostört kan bedriva en konsekvent och stram migrationspolitik, hålla ett gott försvar och vara toleranta även mot besynnerliga åsikter, t ex grundfinnarnas.
Danmark däremot, skärskådas med lupp i syfte att hitta något främlingsfientligt.
Slutsatsen kan bara bli att många svenskar lider av Danmarkskomplex samtidigt som de inte vet ett dyft om sitt östra grannland.
Svenskar kan vara ganska inskränkta och etnocentriska.

4 juli 2013 21:27

Blogger Inre exil sa...

Björn och Lasse, verkligen roligt att läsa era kommentarer samtidigt. Jag tror ni har rätt båda två, du Björn när det gäller hånets kittlingseffekt och du Lasse när det gäller rikssvenskens totala okunnighet om Finland (jag skulle gå ett steg längre och säga att ditt land - både det finsk- och det svenskspråkiga - inte ens existerar i svenskens medvetande). Ack, så sorgligt och så komiskt allt ter sig (om man inte bestämt sig för att ta det på allvar).

Svenskens Danmarkskomplex är ytterst märkligt. Jag har ju som Malmöpåg umgåtts med DK i hela mitt liv, i 25 år bevakat landets kulturliv för en Malmötidning, och ändå blir jag bemött som en främling i Köpenhamn och som en "rasist" i Kristianstad när jag pekar på att vi har något att lära av danskarna.

Man tar med sig mycket oförklarligt när man väl ligger under några meter jord. Först nu förstår jag det. Och strävar inte efter så mycket mer förståelse.

4 juli 2013 21:40

Blogger Karin S sa...

Kul kommentarer. Skulle tippa att Danmark i rikssvenskens ögon (om en sån finns) redan är den så farliga Kontintenten. Finland däremot är i stort sett Ryssland. Och farligt på sitt vis, men inte smittsamt.

En god vän som är dominikan bekräftar dessutom bilden. I Danmark finns en blomstrande närvaro, i Sverige några stycken i Lund och ännu några i Stockholm. I Finland finns en eller två och de sticker alltid. Liksom myggorna.

I Norden har Sverige en sorts märklig plats mellan Ryssland och tajgan, Sibirien, det väglösa och bottenlöst supande, och Danmark, det vindlande, kultiverade och mer modest supande.

I all hast, med ursäkt om generaliseringar,

4 juli 2013 22:13

Blogger Inre exil sa...

Karin, du är verkligen skarp ikväll. Så som du beskriver det tror jag att det är. Man sade ju en gång i tiden att Asien började öster om Malmö, så du hakar i en fin svensk/dansk tradition.

Summa summarum: Danmark = kontinenten. Finland = den ryska tajgan.

Man tar en djupt andetag och godtar sin geografiska belägenhet.

4 juli 2013 23:22

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.