[Image]
Tomas Joshua Leth har tagit den fina svartvita bilden av sin far.
Jørgen Leth: Et hus er mere end en ting. Det uperfekte menneske/ 3 (Gyldendal)
Jørgen Leth: Samlede digte (Gyldendal).
Idag fyller poeten, filmaren och journalisten Jørgen Leth 75
år. Jag som här i bloggen ofta läser just Leth eller ser hans filmer
stämmer förstås in i gratulationskören. Tillykke Jørgen och tack för allt vackert du skänker oss!
Den nya självbiografiska boken som alltså följer på Det uperfekte menneske (2005) och Gulvet på havets bund. Det uperfekte menneske/ 2 (2007)
har en mycket dramatisk och tragisk klangbotten. Den börjar nämligen i
Leths bostad i Jacmel, Haiti. Där har han levt i många herrans år.
Tisdagen den 12 januari 2010 trasas allt sönder. Den ohyggliga
jordbävningen som tog 200.000 människors liv slog också Leths hus och
liv i spillrar. Han överlevde. De övriga i huset överlevde. Men inget av
det som skapats under många år fanns kvar. I ett av efterskalven föll
också de sista hela väggarna i hans hus samman.
Det
som hände kommer att prägla Leth framöver. Först befinner han sig i ett
chocktillstånd då han mer som en automat än som en människa redogör för
vad som hänt. Men gång efter annan återkommer han till det faktum att
jordbävningen förändrade honom. Hela boken är tillägnad ”mine haitianske
venner for alt det, jeg har lært af dem”. Han blev mer inåtvänd, kanske
permanent nedstämd, mer ifrågasättande inför den värld som fanns
framför hans ögon.
[Image]
Skildringen
av tiden efter katastrofen är oerhört stark, också när han börjar
berätta om hur han istället försöka skaffa sig ett hem i grannlandet
Dominikanska republiken. Han återser sin käresta från Haiti, Shilaine,
som han hjälper på fötter med att finansiera den butik hon vill öppna.
Försöken att hitta tillbaka till sammanhanget tycks ändå misslyckas, det
är alltför mycket mörker som finns inuti Leth. Till råga på allt får
han veta att Shilaine föder en son som alla tror är Leths. Det är han nu
inte, men barnets födelse skapar ännu mera tumult i hans liv.
”Gennem
hela det forløb var jeg godt i gang med at skrive digte. Jeg havde fået
hul, og når jeg daglig kunne overvinde min modvilje mod at gå på
bjergstien, kunne jeg vel også overvinde min blokering mod at skrive.
Ja, jeg var igang, og digtene kom til at handle om at starte forfra. At
begynde at gå, den ene fod foran den anden. Pludselig blev det en
forttælling om ÅR NUL. Det havde fem barske professorer i Port-au-Prince
kaldt situationen lige efter jordskælvet, og det, syntes jeg, var meget
rammende.”
Det erotiske menneske,
filmen som kom i slutet av 2010, tio månader efter katastrofen. Filmen
är ett långtida projekt som Leth från och till skapat under femton år.
Kanske blir det återupptagna arbetet tillsammans med kollegor och vänner
det som räddar honom ut i verkligheten igen. Det är i alla fall en
vacker tanke, att människan som erotiskt väsen, blir symbolen för livets
återkomst. Det anas en återhämtning.
Leth reser som
vanligt mellan världsdelarna, ibland kommer han rent av till Danmark.
Uppbrottet är en del av hans livsrytm. Han köper kläder igen. Han spelar
in berättelser och dikter. Han skapar. Men så, alldeles i slutet av
boken beklagar han sig över alla de förändringar som skett efter
katastrofen och han säger, att ”alle forandringen er uhyggelige”. Han
vill in i rutinerna igen. Leva i vardag av skapande, äta den goda maten
han får sig tillagad. Men han är realistisk, förstås och konstaterar att
han faktiskt förlorade något, förlorade det och är inte med där längre,
trots att det är det enda han vill. Och han slutar berättelsen:
”Jeg
synes alt nyt er uhyggeligt. Alt som jeg ikke kender fra dagligdagens
rutiner. Forandring gør ondt. Forandring er noget skidt. Jeg holder fast
ved mine ting. Jeg vil ikke lave det om.”
Alldeles
nyligen släppte förlaget också Leths samlade dikter, i en vacker och 665
sidor tjock volym. Här finns allt, både det som utgivits som böcker och
som publicerats på annat sätt, i tidningar eller tidskrifter.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret