1 – 1 av 1
Anonym Anonym sa...

Intressant inlägg som kommer som ett direkt eko till ett möte igâr kväll, där en kvinnlig journalist och kriminolog bl.a. presenterade sin bok "Khmerska bryderier" om en del av sina erfarenheter och reflektioner efter tre ârs arbete i en NGO i Kambodja.
En ung man hon träffat där hade med ungdomlig iver och i god tro gâtt med i Röda Kmererna för att kunna bidra till att förbättra landet och livet för befolkningen. Och det tog tid, innan han riktigt förstod vilken fruktansvärd inriktning deras aktiviteter tagit. Detta skedde först senare, när han av en händelse râkade fâ se en bild pâ en av sina egna systrar, som dömts till straffarbete och död, och han själv
verkligen fick känna närheten och orimligheten i deras vâldsdâd.
Av detta drogs samma slutsats igâr kväll, som det du skriver att Gunnel Vallqvist uppmärksammat sâ väl i "Steg pâ Vägen" men man kan ju verkligen frâga sig VAD och HUR man ska göra för att kunna undvika att ett land, en grupp, stora grupper INTE tar vägen fullt ut mot liknande extremt vâld? Hat hjälper ju knappast..

14 juni 2017 15:58

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.