1 – 1 av 1
Blogger Cello Jr sa...

Eftersom jag var barn på 50- och 60-talet (blev 20 år 1969), så bär jag på ett starkt nostalgiskt drag till den tiden. Självklart. Är det underligt att de flesta av oss ser vår barndom som det förlorade paradiset, Edens lustgård, en herdeidyll, ett Arkadien?

Tänk på Oblomovs lyckliga barndom, på den olycklige, alkoholiserade Sebastian Flyte i "En förlorad värld" som är "förälskad i sin barndom", på Nabokovs mamma som "älskade sitt eget förflutna med samma tillbakablickande innerlighet som jag nu älskar hennes bild och mitt förflutna" (ur "Tala minne!"). Min barndom är också mitt Camelot, mitt Shangri-la. Mitt Samarkand.

Men samma nostalgi kan jag känna för det hånade 80-talet, och 00-talet, när jag blev morfar.

Jag har inget emot så kallad livsstilsliberalism. Vad jag vänder mig emot är hur man kan vara så dum att man tror, vilket är kännetecknande för HBTQ-rörelsen och feministerna, att detta går att förena med massinvandring från kulturfrämmande länder. Faktum är att massinvandring från hederskulturer inte borde få förekomma. Inte av några skäl. Anser man att det kan finnas sådana skäl, så är man är suicidal och förtjänar de problem man kommer att ställas inför. Det största kanske att ens naiva tro på att massinvandring går att förena med Pride-parader och andra manifestationer av tolerans kommer att grusas totalt.

11 augusti 2016 12:23

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.