[Image] Brösarps backar. Foto: AN

Stanislaw Jerzy Lec (1909-1966) var en av den märkligt blandade europeiska kulturens poetiska gestalter, som föddes i Lemberg och dog i Warszawa. Hans tillvaro bestämdes av de olika imperiernas och nationernas kamp, och därför kom han att leva som en ”vandrande jude” vars förfäder kommit från Spanien. Själv fick han baron-titel under österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Han genomsyrades av polsk-litauisk-tysk kultur och jagades av både nazister och kommunister. Förs 1956 fick han möjlighet att åter publicera sig i Warszawa. Hans lilla volym med aforismer, Ofriserade tankar, påminner om flera av hans generationskamrater. Jag tänker på Aleksander Watt, Elias Canetti och E.M. Cioran när jag läser honom. Det finns en svart humor i det han skriver, som den aforism som kommer nästan sist i boken visar: ”Kanske är jag individualist. Jag har aldrig velat ligga i en massgrav.” Hans tid på jorden präglades förstås av de politiska och militära katastroferna.

Här några godbitar ur boken:

"Jag har lagt märke till att människor gillar sådana tankar som inte tvingar dem att tänka."

"Livet klär inte alla."

"Sätt värde på orden."

"Vi måste sprida elitismen till fler!"

"Ett svart får åt varje flock!"

"Ibland får man hålla tyst för att göra sig hörd."

"När skvallret åldras blir det till myt."

"Kollektivet bör inte vara en anonym massgrav."