[Image]
Marguerite Duras: Anteckningar från kriget (Modernista,
översättning av Else Marie Güdel, Suzanne Skeppström, Magdalena Sörensen och Marianne Tufvesson).
Kommer man närmare en författare i hennes dag- och
anteckningsböcker än i hennes romaner, noveller eller dikter?
Det finns olika sätt att se på den saken. Själv betraktar jag
författardagböcker och anteckningsböcker som en omistlig pusselbit för
förståelsen av de överväganden han eller hon gjort inför sitt fiktiva skapande.
Marguerite Duras anteckningsböcker är sannerligen inget undantag. Därför kan
man bara med glädje hälsa Modernistas svenska utgåva av Marguerite Duras fyra
anteckningsböcker, samlade i en volym under namnet Anteckningar från kriget.
Jag hade tidigare läst dem i engelsk översättning, Wartime Notebooks (2008), men inget går ändå upp emot att
läsa en översättning på sitt eget modersmål, när man inte behärskar
originalspråket.
"Det man som läsare möter i dessa texter är författarskapets
barndom", säger redaktörerna för den franska utgåvan.
I denna "barndom" hittar vi fragment och skisser, men också längre
texter, till det som skulle bli Duras viktiga verk Smärtan, En fördämning mot
Stilla havet och Sjömannen från Gibraltar. De fyra anteckningsböckerna hittades
i ett kuvert efter Duras död 1996, de hade skrivits under åren 1943 till 1949
och anses vara några av de tidigaste bevarade texterna av henne.
Redan där ser man hur Duras arbetsmetod skulle formas, som en sammansmältning av rent
biografiskt, självupplevt material och det litterärt fiktiva.
De fyra böckerna har i denna volym fått namnen Den rosamarmorerade
anteckningsboken, 1900-talsförlagets anteckningsbok, Den hundrasidiga anteckningsboken samt Den ljusbruna
anteckningsboken.
Att den andra boken har ett så lustigt namn, beror på att den anspelar på det
förlag som Duras och hennes make skulle komma att grunda, vilket dock senare
fick namnet Éditions de la Cité Universelle. I detta häfte finns inledningen
till det som skulle komma att bli den enastående romanen "Smärtan".
Marguerite Duras bekräftar, så här lång tid efter sin död, den tes som vår egen
Ivar Lo-Johansson gång på gång upprepade: en författare har sitt ämne och
skriver egentligen bara en enda bok. Denna bok varieras i det oändliga, ges
olika gestalt och form, men upprepar egentligen detta enda ämne ett otal
gånger.
Ivar Lo hade sin erfarenhet av statarlivet som ämne och han hanterade
mästerligt det för att gestalta fattigbarnets väg till litteraturen. Duras har
sin asiatiska erfarenhet, nedsänkt i andra världskriget och de trauman som
skapades både socialt och individuellt. Den smärta och oändliga sorg de skapat
gestaltade hon gång på gång. Redan i dessa tidiga anteckningsböcker ser man hur
det ämnet skulle komma att förvaltas.
Volymen innehåller också en
avdelning med aldrig tidigare publicerade Duras-berättelser, bara för deras
skull är den värd sitt pris.
Inga kommentarer ännu.
Stäng det här fönstret