1 – 8 av 8
Anonym elina sa...

Så olika kan det vara.
Mina resor (arbete och nöje) till Helsingfors har varit underbara, upplyftande, glada, full med fantastisk konst, möten med arbetsgemenskap och annat livets goda, mjuka hotellsängar, enorma frukostar, Internet förstås, folk som pratar svenska, engelska (jag kan dock finska),folk som umgås med varandra på helgen i stället shoppa - så du måste ha hamnat helt snett.
Synd för till Helsingfors längtar man alltid tillbaka.

(Du får ursäkta, jag kunde inte bara låta bli släggan.)

10 april 2015 10:15

Anonym Anonym sa...

Och idag sänder Radio Vega ännu mer strunt. Men jag är glad över att butikerna håller stängt ens under större helger - än idag. Synd dock att det blev så illa...

Ulrika i Finland

10 april 2015 10:25

Blogger Inre exil sa...

Elina och Ulrika, jag måste tillägga att detta är mitt enda Finlandsbesök som gått åt skogen. Jag har varit i Helsingfors vid andra tillfällen och jag är mycket förtjust i staden. Felet jag gjorde den här gången var att jag var ensam under en långhelg. Tack för era kommentarer!

10 april 2015 10:38

Anonym elina sa...

OK, då känner jag mig lättad för Helsingfors är ett av de finaste städer jag har besökt. Vore synd om andra har inte fått uppleva det.

10 april 2015 11:00

Blogger Inre exil sa...

Elina, var där bl.a. med Agneta Pleijel i samband med att min bok Skrivandets portar kom ut. Vi satt i panelsamtal med Birgitta Boucht inför en fullsatt sal. Bara en sådan sak! Och vandringarna i staden dagen därpå, hur fina som helst. Men mest förtjust har jag nog ändå blivit i Ekenäs, där jag var (2009 tror jag) inbjuden till litteraturfestivalen. Vilka människor! Vilka miljöer! Så jo, en bit av mitt hjärta finns i Finland.

10 april 2015 11:07

Anonym Anonym sa...

Tack för texten. Jag gillar såna här "privata" bekännelser.
Sen måste jag säga att Helsingfors är en av mina favoritstäder här i världen. Jag längtar ofta dit. För mig är Helsingfors ett stycke bättre - och mer avspänt - Sverige. En underbar stad, full av vackra hus.
Per

11 april 2015 11:09

Anonym annannan sa...

Thomas, jag har varit på kant med min RSS-läsare och bloggarna ett tag och kommer sent in här.

Oh vad jag förstår dig. Jag brottas inte normalt med något större mörker men fotot och beskrivningen väcker tankar på platser som jag förknippar med den mest intensiva längtan bort. En liten svensk stad på västgötaslätten, en gång viktig, där jag varit flera långa perioder för mitt arbetes skull. De första gångerna inhyst i ett gästboende som var tapetserat och inrett ungefär så. När man är en ung blivande forskare och har börjat upptäcka den akademiska världen och hamnar i en sådan håla, där ens kollegor talar om att åka till Skövde och shoppa, då får man låta bli att tänka på de stora universiteten... Jag har kommit tillbaka som disputerad forskare ett par gånger och en gång gjorde jag misstaget att boka in mig på samma gästboende. Jag höll på att få just den panik du skriver - minns att jag köpte in mig på frukost på vandrarhemmet för att inte behöva vara fler minuter än nödvändigt på gästboendet!

30 maj 2015 09:17

Blogger Inre exil sa...

Anna, det var roligt se dig här igen, har saknat din röst.
Din beskrivning känner jag så väl igen mig i.
Paniken i ett rum är fasansfull.
På återhörande, Thomas

Per, är helt överens med dig om Helsingfors.

30 maj 2015 10:29

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.