1 – 12 av 12
Blogger Karin S sa...

Thomas,
Jag läste en lång och utförlig artikel i Le Monde där det framgår att denne författare gjort som den danska tidningen skriver, snirklat sig fram genom att dölja kritiken i skrönor och overklighet.

Men han har inte varit utan problem, boken Stora bröst fastnade i censuren (om jag minns rätt). Den är en hyllning till en kinesisk mamma som under hungeråren ammar sin pojke upp till det att han blir fem år. Pojken själv är närmast autistisk, något som verkar självupplevt. Författaren ska tydligen tidigt ha fattat att ett barn kan sätta en hel familj i fara om han säger fel saker. Så den enda pojken (i boken) talar med är en buffel som heter Mongol.

Jag kan länga till intervjun (och porträttet, det var fint!) men jag orkar inte översätta alltsammans.

12 oktober 2012 12:26

Blogger Karin S sa...

http://www.lemonde.fr/livres/article_archive/2000/08/18/mo-yan-la-chine-entre-les-lignes_1773948_3260.html

12 oktober 2012 12:27

Anonym Anonym sa...

Att ge priset till Mo Yan e precis lika korkat som att ge fredspriset till EU!!!! Bland kinesiska förf borde Bei Dao ha fått det, men han lever ju i exil. Snacka om politisering!!!!
Kaj Svensson

12 oktober 2012 12:40

Blogger Inre exil sa...

Karin, tack för mycket intressant information och tack för länk. Det du berättar ger ju romanen med bröst-titeln en förklaring.

Kaj, jag delar nog din uppfattning utan att ens för en sekund påstå att jag känner till kinesisk litteratur.

Sedan Kissinger fick fredspriset har jag betraktat det som fullkomligt ointressant.

12 oktober 2012 13:25

Anonym Cecilia sa...

Protesterna mot valet, säger ju i sig att det är ett intressant val. För nog har säkert de som valt, funderat lite mer än de snabba belackarna...

12 oktober 2012 19:28

Blogger Inre exil sa...

Cecilia, diskussionerna om litteraturpristagarna är för det mesta intressanta. Men vad vet folk om Kina och kinesisk litteratur? Jag går till mig själv och säger: väldigt lite, nästan inget alls.

13 oktober 2012 12:04

Anonym Anonym sa...

Ja, man kan diskutera detta i det oändliga, men ingen som har minsta kännedom om kinesisk litteratur, kan påstå annat än att Mo Yan är en typisk medlöparförfattare. Han sitter ju som vice ordf i kinesiska förfförbundet. Att han sen dessutom är en bra förf, det betvivlar ingen. Men om nu priset ska delas ut i enlighet med litterära kvaliteter, finns det ingen som kan betvivla Bei Daos förtjänster (om än han är poet & lever i exil) - om det nu ska vara en kines. För världslitteraturens utveckling har nog Mo Yan betydligt mindre betydelse än t ex Peter Handke eller Cartarescu eller Nadas eller ... - Jaja, det intressanta är dock nu hur så många försöker hitta förmildrande omständigheter i Yans liv!
Kaj Svensson

13 oktober 2012 13:03

Anonym Cecilia sa...

Ja, inte vet jag heller själv något alls om det.
Men jag kan ändå - genom ett eget historiskt perspektiv - se på Kina på två olika sätt.
Precis som jag ser på min egen omgivning med olika ögon - ett par för just nuet, och ett annat par för de långsamma skeendena, som går långt både före och efter min egen livstid.
Efter - jag ju ingen aning om hur det kommer att bli - utan menar med detta mer, hur vi i nuet faktiskt formar framtiden. Lätt glömt…

Lite mer personligt om "Kina". Jag utövar qigong sedan en hel del år, och det ger mig en ytterligare förståelse om att tiden egentligen står still. Såväl i Kina som i Sverige.

13 oktober 2012 13:12

Blogger Inre exil sa...

Kaj, efter att ha sovit på saken tänker jag att Akademiens ende kinesiskspråkige ledamot förmodligen är förtrogen med mer av hans författarskap än någonsin vi. Varför han förespråkade just honom vet vi inte heller. Och jag blir alltmer benägen tro att han kan fungera som en länk mellan det förbjudna och det officiella. Redan igår uttryckte han t.ex. sin önskan att Liu Xiaobo skulle friges.

De totalitära mekanismerna är svåra att förstå. Ofta är de nyckfulla. Från Albanien känner jag ju exemplet Kadaré som märkligt nog både kunde verka och resa utomlands trots terrorregimens minst sagt rigida regelsystem. Och ja, han var partimedlem.

13 oktober 2012 13:13

Anonym Anonym sa...

Nu ska jag på barndop i ortodoxa kyrkan i Helsingborg. & sen fest på grekiska klubben. Systerdotterns förstfödda. Ska bli kul! Får tänka ett varv till om Mo Yan.

13 oktober 2012 13:21

Anonym Cecilia sa...

Kaj:
Medlöpareförfattare - de har säkert sin roll de med?
Att sluta "fajtas" och erkänna en författare som inte är stridbar i den gängse "idylliska" kampen(inte kinesiska då alltså…), är kanske något som är i allra högsta grad aktuellt?
Dagens dogmatiska förhållningssätt från det "etablerade samhället", är för mig märkligt. Det är lite omvända roller; antagligen bara ett naturligt skede av sammanslagningen av öst/väst-striden.
Konfirmationen 1989 av 1900-talet var ju alldeles nyss, och då "vi" var så upptagna av vårt eget, så glömde vi ju bort att andra delar av världen, ju också skapade sin historia.
Självupptaget kanske? Men det är ju det mest usch-och-fy-idag som finns… Erkänner mig skyldig! :-) Utan pardon.

13 oktober 2012 13:32

Anonym Cecilia sa...

Var jag kanske lite drastisk?
Jag menar just det som Thomas uttryckte så mycket bättre:
"Och jag blir alltmer benägen tro att han kan fungera som en länk mellan det förbjudna och det officiella."

Just detta - att inte vara stridbar i dagens gängse mening (ack så kort...), utan faktiskt vara "stridbar" utan eventuellt publikt erkännande. Är väl vad som gör en till människa. För mig, i alla fall.

13 oktober 2012 13:43

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.