Hej Thomas och tack för tipset om Arne Melbergs antologi, och för mementot från Gombrowicz. Nej, skaffa dig ingen mobil, den är mest i vägen och jag svarar sällan i min egen. Dina inlägg, inte minst här på slutet, inger ett slags lugn som jag vet att fler än jag är tacksamma över.
Nu blev det många "jag" ändå, men jag är trygg i förvissningen om att du ska förstå vad jag menar.
Tack ska du ha Ola! Hälsar Thomas från grådaskiga Skåne
15 januari 2014 17:18
[Image]
Samtalet,
är det någon som minns? Samtalets tid är förbi. Hojtandet, gastandet,
utropstecknen, banderollerna, förstärkarmuller, rock´n´roll,
jag-jag-jag-rösterna. Premierna utdelas i varje västland till den som skriker
högst och som i varje sammanhang marknadsför sig själv: dokusåpan, tv-soffan,
torgscenen, parken, gågatan... överallt pågår den ensidiga kommunikationens
avgrundsvrål.
Samtalet, var förs nu det? På café kan man ännu höra det, om inte
caféinnehavaren bestämt sig för att det ska sippra popmusik från takets
högtalare (sist jag råkade ut för det var i Köpenhamn, ett café där alla samtal
var omöjliga). På slutna samkväm, middagar, ja kanske till och med fester, där
man bestämt sig för att samlas runt en måltid, några glas vin, för just ett
samtal in i natten. I älskogsbäddens efterdyningar: ett samtal om det alldeles
livsavgörande. I telefon kan samtal födas. Men inte i mobiltelefon. Jag ryser
när jag ser dessa mobilnarkomaner. Eftersom jag själv bestämt mig för att
aldrig skaffa en mobiltelefon har jag också kunnat stå emot det slags
"samtal" som är infantiliseringens kännetecken: "Hallå, hör du
mig... typ... jo, jag sitter på bussen... var det vitt bröd jag skulle köpa...
typ"-samtal. Men i en fåtölj vid en ordinär telefon kan ett genuint samtal
födas.
Samtalet som socialt fenomen är snart dött. Hur förhindra de sista resterna att
försvinna? Hur åter kultivera samtalet så att det återföds? Bortom tjattret,
smattret och gastandet måste det finnas.
2 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärHej Thomas och tack för tipset om Arne Melbergs antologi, och för mementot från Gombrowicz. Nej, skaffa dig ingen mobil, den är mest i vägen och jag svarar sällan i min egen. Dina inlägg, inte minst här på slutet, inger ett slags lugn som jag vet att fler än jag är tacksamma över.
Nu blev det många "jag" ändå, men jag är trygg i förvissningen om att du ska förstå vad jag menar.
Hälsar Ola från en vintrig trakt
15 januari 2014 12:20
Tack ska du ha Ola! Hälsar Thomas från grådaskiga Skåne
15 januari 2014 17:18