1 – 1 av 1
Anonym Frederick sa...

Även jag kan bli vansinnig på de mullrande basslingorna i lägenheternas väggar, ständigt störande grannar, trafikbuller, ungdomsgängen.
Även jag vill ofta söka mig bort mot mindre sammanhang, småskaligheten, tystnaden, naturen.
Men - samtidigt håller jag staden kär. Staden som gemenskap utan att delta i gemenskapen; cafésittandet och iakttagandet av människor utan krav på deltagande. Flanerandet på gågator och gränder. Det nära och lokala vagabonderandet. Den befriande anonymiteten.
Jag tänker också på europeiska intellektuella och deras förhållande till stadsmyllret - en Zagajewski, t ex. Bokhandlarnas, de små pubarnas och caféernas myller. Städerna med domkyrkor och universitet. Köpenhamn med Paludans bogcafé och både kyrkor, synagogan och universitet runt husknuten.

Klockan är sent på natten och tankarna virrar snabbare än fingrarna förmår slå ned tangenterna. Jag håller här. Hoppas något av vad jag skriver går fram.

15 juli 2016 00:56

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.