I natt var jag vaken och såg snöfallet lägga sig så vackert på marken. Orörd snö. Allt förändras, blir mildare och klarare. Jag tänkte på Tranströmers dikt "Trött på alla som kommer med ord ..."
Jag både sörjde och gladdes över att barnen och hundägarna skulle ut och lämna avtryck på morgonen.
[Image]
Foto: Carsten Hill (ur Sången om saknaden)
Under natten har det snöat rejält här i nordöstra hörnet av Skåne. Jag sitter vid datorn och tittar ut över det vita landskapet. Men väder är inget att skriva om i en blogg, så jag tog fram en bok jag gav ut i november 1986, Sången om saknaden (Symposion förlag) tillsammans med fotografen Carsten Hill (vi gjorde tre böcker tillsammans). Jag visar er de två sidorna på ett uppslag med en dikt om det första stora snöfallet. Klicka på bilderna så blir de lite större.
4 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärJag tycker om din dikt.
I natt var jag vaken och såg snöfallet lägga sig så vackert på marken. Orörd snö. Allt förändras, blir mildare och klarare. Jag tänkte på Tranströmers dikt "Trött på alla som kommer med ord ..."
Jag både sörjde och gladdes över att barnen och hundägarna skulle ut och lämna avtryck på morgonen.
2 december 2012 18:04
Tack ska du ha. Ja, den nyfallna snön är nästan helig, man vill inte trampa på den.
2 december 2012 19:41
Fin dikt som vackert illustrerar känslan i mig fotot längre upp frammanar. Trevlig söndagkväll.
2 december 2012 22:08
Tack Helena!
2 december 2012 23:28