1 – 12 av 12
Anonym Karl Malghult sa...

Något jag tycker man glömmer apropos vänsterextremismen och 1970-talet är att de som då satt vid makten runtom i världen (kommunistpartierna i öst, socialdemokrater i väst, populister i Latinamerika) alla en gång i tiden räknats till de gamla radikalerna och extremisterna. Hur farligt såg man inte bland de styrande i Sverige på socialdemokratin i början av 1900-talet? Av de "uppgörelser" som skedde under de åren ser jag den gamla vänsterns detroniserande som en av de viktigaste, vad vi har idag är bara skuggan av de folkrörelsepartier som SAP m.fl. en gång utgjorde. Även om de skulle vinna ett val är det ingen som tror att de kommer genomföra några förändringar av samhällslivet.



Ditt sista stycke förstår jag inte hur du riktigt menar. Menar du att vänsterradikalismen segrat som ett slags ressentiment i den politiska och kulturella debatten?

6 juli 2011 14:53

Blogger Inre exil sa...

Tack för din kommentar. Ja, det är nog väl sammanfattat att det är detta jag menar. Den sammansmältning som skett mellan socialdemokrati, liberalism och socialliberalism kan väl betraktas som ett slags grund för konsensuskulturen. Och just därför är det ingen skillnad att ge sig hän åt sosse-illusioner. Vem är bättre sosse idag än en moderat statsminister? De må vara oense om saker som sjukförsäkringen men i grund och botten representerar de samma politiska klass, för alltid avskuren från sina rötter och sina sociala ursprungsmiljöer (vilket ju naturligtvis också V i högsta grad är).

6 juli 2011 14:57

Blogger Bodil Z sa...

Jag tror med Finkelkraut och Sloterdijk att europén eller västerlänningen inte bör dra sig tillbaka till sitt eller sina hörn av världen (om det nu finns några sådana), utan att det är av betydelse att vi arbetar vidare med utvecklandet av demokratin, inte mot andra utan tillsammans med andra och att vi om och om igen undersöker dess halt och bärkraft. Ingen som inte har onda avsikter har någon glädje av att vi lutar oss tillbaka och ägnar oss åt att vårda vår skuld.

En annan sak: det här uttrycket ”omvänd rasism” hör eller ser jag ganska ofta, men jag tycker inte om det. Rasism består i att man på olika grova sätt ger sig på människor på grund av deras etniska tillhörighet. Det spelar ingen roll vilken ”ras” rasisten tillhör. Uttrycket med ”omvänd” skapar bara oklarhet och skuggzoner (där något ont kan gömma sig).

6 juli 2011 15:44

Blogger Inre exil sa...

Tack Bodil, det första du säger stämmer väl överens med bokens resonemang och anda.

Det där fula uttrycket omvänd rasism föddes när man försökte visa på att rasism riktad mot européerna också förekom. Vem hade trott det? I oskuldens tid kunde det kanske ändå finnas en poäng i detta. Men i princip delar jag din uppfattning.

6 juli 2011 15:50

Anonym markus sa...

Just de två böcker du nämner har jag i hyllan sen flera år, men bara hunnit skumma lite i dem. Skummanden som tyder på att de förklarar skeenden på sätt som de flesta inte vill höra eftersom det bryter mot multikulturalismen som ideologi och vision.

Vad gäller tabut du nämner är det på väg att krackelera, sedan ett par år går den processen allt fortare. Vilket man ser på hysteriska reaktioner när multikulturalismen kritiseras för att den skapar sitt eget våld och nya konfliktlinjer. Det som återstår att se är vad som kommer därefter, om det blir ett nytt vansinne eller tillnyktring. Någon form av våldsamheter är vad jag tippar på.

6 juli 2011 15:51

Blogger Inre exil sa...

Markus, visst sker det en förändring men den är alltjämt mikroskopisk. Den svenska offentligheten är sig tämligen lik.

Jag tror att din framtidsprognos är alldeles självklar. De våldsamheter vi ser idag, både här hemma och i de stora europeiska länderna, är bara en liten vindil jämfört med den storm som kommer. Det finns all anledning att frukta den.

6 juli 2011 16:10

Anonym Frederick sa...

Thomas och Markus,

Även jag har Finkielkraut/Sloterdijk i hyllan. Där finns en del väsentligheter i den boken, även om också jag bara läst några stycken här och där i den.

Våldsamheter? Ja, kanske. Skräckscenariot (som väl Gudmundson varit inne på) är ju någon sorts lågintensivt krig/gatustrider, där organisationer av typ EDL/SDL och MDF på andra sidan drabbar samman. Eventuella spridda attentat. Skräckscenariot vore om det uppstod en liknande situation som den på Nordirland. Eller ännu värre - en balkanisering med etnisk-kulturella motsättningar.

Ändå ser vi nu en kritik av multikulturalismen och en insikt på sina håll om att mångkultur har en baksida såväl som en framsida. Det är åtminstone en början och jag tror att den kritiken kommer att växa. Det gläder mig att demokratiska (höger)debattörer nu tar ton och därmed på sikt tar bort problemformuleringsprivelegiet från nationalisterna i SD, som aldrig kommer att bidra till en lösning på integrationproblemet. Det skulle de inte vinna något på.

6 juli 2011 18:56

Anonym Julia Romanowska sa...

det finns i boken ett mycket bra och insiktsfullt avsnitt, "vi judar", om judehatet. "Vi har gått in i den märkliga tidsålder där föremålen för den europeiska ångern blir mottagare av dess moralpredikningar"... Israel, enbart Israel, måste stå till svars för "brottet att ha föds" och "den starke juden" - judisk styrka är något man knappt uthärdar- bär "skulden till Israel."

6 juli 2011 19:49

Blogger Inre exil sa...

Frederick, förvisso är det lågintensiva inbördeskriget i full gång, Enzensberger ägnade det en hel bok tidigt på 1990-talet, och varje dag jag skummar de viktigaste europeiska nyheterna ser jag det.

Julia, detta är en kärnfråga. Först gnällde en hel upplyst opinion om att "judar frivilligt gått till slakt" under Förintelsen, och sedan kom den omvända versionen, "judarna behandlar sin fiender precis som nazisterna behandlade dem". När det gäller judiskheten så är den, globalt sett men alltid i väst, skäl nog för fördömanden. Det ter sig futtigt i sammanhanget, ändå vill jag påminna om att Malmös starke man fann det naturligt att stadens muslimer trakasserade judarna så länge de "inte tar avstånd från Israel".

Det finns ett gammalt talesätt som fungerar än idag: Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

6 juli 2011 20:20

Anonym markus sa...

Frederick, det du beskriver som skräckscenariot med lågintensiva gatustrider är redan igång. Att det uppstår grupper som EDL är inte direkt förvånande. Mer förvånande är att multikulturalistiska politiker inte förutsett det, speciellt med tanke på att den egna befolkningen länge beskrivits som "rasistisk" och benägen till våld mot främlingar.
Sen får man inte glömma inbyggda motsättningar mellan invandrade grupper.

Hur många tror att den här sortens konflikter kommer att minska framöver?

6 juli 2011 20:43

Anonym Frederick sa...

Thomas, Markus

Mitt skräckscenario innefattade väl snarast en upptrappning av de gatustrider som nu äger rum, dvs. en "belfastisering" av gatustriderna, där de mynnar ut i större eller mindre attentat.

Men låt oss hoppas att detta inte besannas.

6 juli 2011 23:32

Blogger Kenneth Karlsson sa...

Världens hjärtslag låter som en bok man bör läsa - tack för tipset.

Vänstern har på många sätt satt agendan under de senaste 100 åren vad gäller definition medmänsklighet, rättvisa, frihet; inte minst efter 1968 har man lagt beslag på hela det ideologiska fältet, något som kan märkas i ett tilltagande konsensustänkande inom media, utbildning, och partipolitik. Att bryta mot detta har verkligen inneburit att ställa sig vid sidan av, som att svära i kyrkan, med stor risk för pariastämpling som följd. Minns bara liberalen Per Ahlmarks bok om Vänstern, hur han förlöjligades och marginaliserades (även av mig, på den tiden), när han i själva verket bara sa obekväma sanningar.

Något håller dock på att ske. En öppning, och en polarisering, som kanske kommer att anta våldsamma former, men ändock. Folk vågar börja sticka hål på myterna. Man inser att Vänstern (även den förklädda, till miljöparti, feminism, folkpartiliberalism...osv) inte är att lita på!

Konsensus spricker sönder, den fejkade konsensus som "The Multi Cultural Metropolitan Middle class left-wing Pricks", enligt Pat Condell, i så många år haft ensamrätt på, och som tyvärr fått folk i stugorna, även en sån som jag, att under många år tro att man är dum i huvudet bara för att man tycker sig se problem bakom den retoriska skönmålningen, eller se en annan verklighet bakom den som pumpas ut i etablerade media.

Det är otroligt befriande. Personligen. Och även sett i ett större perspektiv, trots orosmolnen.

7 juli 2011 01:38

Du kan använda vissa HTML-taggar, t.ex. <b>, <i>, <a>

Kommentargranskningen har aktiverats. Alla kommentarer måste godkännas av bloggskribenten.

När du skickat din kommentar kommer vi att be dig logga in igen.