[Image] Malmömotiv. Foto: A. Nydahl Det har varit mycket intressant att de senaste dagarna ta del av mediabevakningen av rapporten Muslimska Brödraskapet i Sverige som skrivits av Dr. Magnus Norell, Docent Aje Carlbom & Fil. Kand Pierre Durrani. De har gjort det på uppdrag av MSB, november-december 2016. Men i nyhetsrapporteringarna har man uteslutande lagt tid och kraft på att presentera de människor och organisationer som angripit rapporten. Det är bestickande. Jag har själv läst rapporten och skulle vilja visa några punkter av stor vikt: ”Islamism är inte någon egen typ av muslimsk tro. Det är en politisk ideologi baserad på och sprungen ur islam varifrån den hämtar sin legitimitet.” Det är av yttersta vikt att detta blir klargjort. Dessvärre har vi vid varje islamistiskt våldsdåd en betydande skara mediamänniskor som gör allt för att förklara att ”det inte har med islam att göra”. Det ter sig svårbegripligt men ingår i en medveten strategi för att förringa sambandet mellan religionen islam, islamismen och den koranstyrda verksamheten. [Image] Bild från Twitter ”Varje statsystem byggt på en viss tolkning av en religiös (eller politisk) ideologi är inkompatibelt med den liberala demokratiska struktur vi byggt upp i Väst och där separationen mellan religion och politik är en grundsten.” De propagandister som ständigt framhåller möjligheten att förena islam som maktfaktor med en demokratisk ordning måste vi argumentera emot. Ofta och mycket. Det är alltjämt så att den svenska offentligheten tycks leva i den rosa drömmen om en ”demokratisk islam”. Den drömmen saknar varje möjlighet att förverkligas. Islam har inte, till skillnad från kristendomen, gått igenom den moderna ekluten. Någon sekularism tillåts inte i islam och därmed inte heller någon demokrati/ frihet baserad på medborgerliga rättigheter. ”När det gäller den europeiska grenen av brödraskapet ställer sig forskare en mängd frågor; Vilken politisk målsättning har organisationen i Europa? Är det en rörelse, ett ideologiskt nätverk eller handlar det om spridda aktivister? Det finns en mängd oklarheter kring organisationens verksamhet. Delvis beror detta på, som sagt, att det funnits ett tabu att utforska vad aktivisterna i nätverket vill. Delvis är det en konsekvens av att aktivisterna själva är otydliga med sitt politiska projekt. Den icke-muslimska svenska allmänheten får ofta veta att den är fördomsfull, har felaktig kunskap om islam eller att den är ’islamofobisk’. Däremot är aktivisterna som för fram anklagelserna i regel otydliga med exakt vad de menar att ’islam’ är och vad de vill att ’islam’ ska bidra med i det svenska samhället. Tydlighet av den typen skulle behövas för att möjliggöra rimliga bedömningar av om aktivisternas definition av religionen ska ses som en tillgång eller belastning för samhället.” Att islam är en belastning för varje öppet och demokratisk samhälle torde stå klart nu. Ändå måste detta sägas om och om igen. ”Muslimska Brödraskapet fungerar som en mer eller mindre dold struktur för utomstående, ett globalt nätverk och ett andligt brödraskap mer än en organisation i svensk bemärkelse. Man kan alltså vara med i MB (Ikhwan, bröderna på arabiska, vilket MB ofta kallas av gemene man i arabiska länder) genom att ha svurit en ed inför en amir, lokal eller regional ledare, delta i en usra, läsa litteratur och genomföra de föreskrivna riterna (bland annat dagligen läsa den ur textsamling som kallas al-Ma’thurât) utan att det finns ett formellt medlemskap i svensk bemärkelse. Men för att underlätta organiserandet av dess medlemmar, och inte minst för att skapa en slags MB-kontrollerad plattform, bildades som sagt Islamiska Förbundet i Sverige, en organisation som själva förnekar sin tillhörighet men inte sin inspiration till MB.” Det här citerade visar med stor tydlighet varför det är förkastligt att ge ekonomiskt och annat stöd till sådana organisationer. Man ger till Islamiska förbundet, men i verkligheten går stödet till Muslimska brödraskapet. Sist vill jag citera ur rapportens sammanfattning ”Sammanfattningsvis kan man säga att europeiska MB:s politisk-religiösa arbete har byggts in i en ’integrationsmodell’ som det är svårt för politiker och andra att stå emot eftersom den lätt kan tolkas i termer av gängse integrationsarbete. Det är dessutom svårt att motsätta sig vad som på ytan framstår som (en utsatt minoritets) religiösa rättigheter. Att på olika sätt motsätta sig MB:s kommunitaristiska synsätt innebär också en risk för att bli kallad ’rasist’ eller ’islamofob’ och som situationen är i det svenska samhället kan sådana klassifikationer äventyra människors karriärer. Samtidigt, om man ger fritt spelrum åt MB:s modell är risken överhängande för att rörelsen kan komma att flytta fram positionerna alltmer under kom- mande år. I grunden håller islamister på att bygga upp en parallell samhällsstruktur som konkurrerar med det övriga samhället om svenska medborgares värdegrund. På det viset är MB:s aktivister en långsiktig utmaning vad gäller landets sociala sammanhållning.
Enklavisering av den typ som förespråkas av MB kommer sannolikt också innebära problem för det svenska samhällets möjligheter att bedriva en effektiv integrationspolitik. Migration från Afrika och Mellanöstern kommer sannolikt att fortsätta under kommande år både i form av anhörig- och flyktinginvandring. I det här perspektivet kan MB:s parallella islamiska sektor fungera som en konkurrerande samhällsstruktur i förhållande till det etablerade seku- lära samhället. Givet att MB har som målsättning att öka antalet utövande muslimer på svenskt eller europeiskt territorium så är sannolikheten stor för att det kommer att uppstå en ’dragkamp’ mellan majoritetssamhället och det islamiska samhället i MB:s regi om vilka grundläggande normer som ska gälla för svenska medborgare. MB:s islamiseringssträvanden kommer sannolikt att bygga in starka politiska och sociala spänningar i den svenska national- staten.”